Var på läkarundersökning för ett tag sen för att skaffa intyg till travlicensen (vilken nu är tagen; läs mer på Hovslag!), och när läkaren skulle lyssna på hjärtat och satte stetoskopet mot bröstet precis ovanför bröstvårtan var första invärtes reaktionen ”han tar mig på brösten?? vafan tafsar han vad ska jag göra aah” men så kom jag på att jag har ju inga bröst längre.

Ett år utan bröst. Ja jävlar. Ljuvligt.

Recap: Den 25:e maj ifjol togs bröstvävnad och överflödig hud bort, mitt i värsta värmeböljan, sen gick jag med gördel över förbanden i flera veckor, sen gick jag med plåster i ännu fler veckor eftersom ena bröstvårtan vägrade att läkas. I slutet av augusti klippte en sköterska bort en suturknut som kommit fram i dagen, och sen tog det tre dagar så gick det såret ihop. Då var det nästan för kallt för att bada.

En andra operation blev det i november för att ta bort lite mer hud. Första operationen gjordes med snitt kring bröstvårtorna och inget mer, men nu krävdes det snitt under. Jag är väl fortfarande inte helt nöjd, men jag vet inte om det är värt med ett tredje och sista försök.

Det dök upp ett minne från ifjol på Facebook, ett inlägg där jag syrligt påpekade att värmeböljor för min del brukar sammanfalla med halsinfektioner, mjölkstockning, eller som då – operationssår. Den trenden tycks hålla i sig även i år; i skrivande stund sitter jag här med nån sorts förkylning och krupphosta (det är bara barn som får krupp, står det på nätet – jo hejsan. Inte lika illa nu som när jag var liten, medges, men likförbannat…). Inte ofta jag blir smittad av ungarna – yngsta hade inte bästa starten på sommarlovet – men det var tydligen dags nu.

Men jag hann i alla fall bada i sjön innan! Och jag gjorde det med bar överkropp! Det var lite läskigt och en smula pinsamt. I mina ögon ser det fortfarande mer ut som ett par tillplattade bröst med ärr under, det är liksom lite extra vävnad precis under bröstvårtorna som jag inte är helt tillfreds med. Bröstområdet har ju heller ingen egentlig pigmentering eftersom jag aldrig har solat topless förut, plus att ärren är rundade. Men huden på magen har ju också ett minimum av elasticitet efter graviditeter, och den har jag ju i någon mån lärt mig strunta i. Teoretiskt sett har jag alltså en till operation på mig att fixa manboobsen. Så vi får väl se.

Hursomhelst så är det en jäkla skillnad, och en bra sådan. Skönt att slippa bh:ar och binders, skönt att kunna springa och rida utan att bysten skakar och gör ont. Skönt att ha en maskulin profil. Känner nästan inte igen mig själv på bild om ansiktet inte riktigt syns, hehe.

Äldsta ungen visade mig en selfie i bilen på sig själv och en till, också i en bil, och jag ba ”vem ä han brevi” och hon ba ”men de e ju DU, jag tog den nyss!” och jag fick samma ”vaaa, hahaaa”-känsla jag fick för nån vecka sen då jag såg en bild från travet då jag leder en häst – är det där jag? liksom. Tänk vad mycket lyckligare man kan bli av borttagna bröst och sjunken* röst.

---

*Tänkte det skulle rimma lite stiligt, då får man tumma på grammatiken.