Med glädje noterar jag att odlingslusten börjar spira även i år. Den här sommaren kommer jag dessutom vara fri från operationssår, dränage och annat trams jag drogs med i fjol så förhoppningsvis blir det en roligare odlingssommar. Och mer bad.

Förhoppningsvis blir det också färre larver som käkar upp kålrötter och spenat; i år ska jag förbanne mig ha på fiberduk redan från början. Orka plocka äckliga larver bittida och sent, liksom. Och så vore det ju kul att faktiskt få nåt att skörda.

Ett av mina stora problem när det gäller odling är jag av nån anledning tappar lusten nånstans i slutet av juli. Ni vet, då när allting börjar bli klart för skörd. Så nu önskar jag att även matlagningslusten behagade infinna sig efter ett par års nästintill obruten dvala.

En lärdom från ifjol var att täcka körsbärsträdet med fågelnät. Jävlar vad med körsbär det blev under nätet. Och jag som skyllt de obefintliga körsbären på bladlössen under åren, eftersom fåglarna lyckats undgå min fienderadar. Inte för att bladlössen är mindre ovälkomna i min trädgård för det, de pajar ju andra växter, men rätt ska vara rätt.

En annan sak jag ska komma ihåg är att förvälla sockerärterna innan jag fryser in dem. Nu blev de inte så värst slemmiga efter tillagning när allt kom omkring, men ändå.

Boktips för odlarbenägna

Nu hann det i och för sig bli vinter med 1,5 decimeter snö och 18 minus sen jag kom hem från Härjedalen i lördags till en nästintill snöfri trädgård i plusgrader och solsken, men det är ändå mars och förodlingstider (herrejöss jag måste köpa såjord!). Därför vill jag tipsa om boken The Secret Gardener – Dumsnåla tips för nygamla odlare av Elin Unnes.

Det är en trädgårdsbok som de flesta andra såtillvida att den innehåller tips och råd och några recept, men är samtidigt en sorts biografi över författarens odlingsliv. Elin Unnes är dock rockjournalist i botten, vilket betyder att hon skriver på ett bra mycket brutalare och kaxigare sätt än de flesta andra trädgårdsskribenter. Låt mig demonstrera med ett citat:

Tagetes älskas av sniglar, så du kan även använda den på samma sätt som mc-gäng använder målvakter: för att ta smällen när ryktet sprids om vad du egentligen håller på med.

Unnes är också ärlig med tillkortakommanden och misslyckanden vilket gör att jag, min överambitiösa jävel, känner mig både förstådd och en smula lättare om hjärtat när jag påminns om temper tantrums över skövlingstokiga kållarver, obstinat mangold och överambitiös bergklint.

Enda minuset är väl att bilddesignen inte är sådär glossigt magasinaktig, varm och färgstark. Jag är svag för sånt. Å andra sidan hade det inte riktigt passat den litterära stilen. Och fotografierna av Calle Stoltz är ändå rätt läckra i all sin råhet.