Det blev ärr ändå


I fredags var jag till Uppsala igen för ännu en bröstoperation. Det var ju lite extra hud och vävnad kvar undertill som jag inte var helt bekväm med. Nu blev det dock snitt i underkant eftersom det inte gick att dra ihop mer kring bröstvårtan. Bra så. Hellre ärr än taxöra, va.

Åkte landstingsbuss ner, och den gick tidigt, så jag kom förstås inte alls i säng tidigare än vanligt, så jag var extra nojjig över att inte vakna av väckarklockan.

Dessutom passade jag på att bada mobilen innan sängdags. Det kan man kanske göra ifall man har en mobil som är vattentät. Det är inte min. De goda nyheterna är att jag inte hunnit använda toaletten innan. Satans tjejbyxor och deras grunda fickor…

Om det nu beror på mitt huggormssnabba uppfiskande när jag väl kopplat vad det var för ett jävla plask jag hörde, eller om jag bara har vedervärdig tur emellanåt, så funkade i alla fall mobilen som vanligt efter en omgång med frottehandduk.

Förutom laddaruttaget. 68%, och jag skulle upp tidigt, hade inte så många andra väckarklockor än mobilen, skulle sitta på buss och ha tråkigt, sen på hotellrum och ha tråkigt, och åka hem efter operation på fredagen, lämpligen med fungerande mobil ifall jag behövde ringa efter hjälp eller så.

Kul.

Verkligen.

Nå. Jag hystade över de foton och filmklipp jag hade till Drive (laddaruttaget är ju samma som usb-uttag, så att ta backup den vägen skulle inte ha gått), stängde av surrfunktion, och hoppades på det bästa.

Jag kom upp i tid, slängde med min urgamla surfplatta som tack och lov klarade av Discord (vara social med World of Warcraft-kompisar utan WoW, kanon), försökte sova på bussen med måttlig framgång, käkade lunch i Uppsala med kära vänner, provade ladda mobilen på hotellrummet, det funkade inte, stängde av uppdateringar och mobildata och vete gudarna allt för att spara batteriet inför hemresan, och fortsatte pressa min surfplatta till det yttersta för att underhålla mig fram till dusch-och-sängdags.

Descutan-tvätt igen. Descutan är ett klorhexidinrengöringsmedel för hår och kropp som används innan operation för att ta död på så mycket bakterier som möjligt. Sist jag använde detta infernaliska påfund lyckades jag få tvål i ögat. Det såg jag noga till att inte få den här gången.

Däremot lyckades jag förstås få lite i näsan eftersom jag listigt nog vände ansiktet uppåt för att ta vara på det tvålvatten från svampen man använder när jag lyfte upp den ur förpackningen. Det var ju inte heller jätteskönt. Och svårare att skölja rent än ögat.

Upplysningsvis kan jag också nämna att man inte ska tvätta för intensivt i de nedre regionerna, för där riskerar man också att komma åt känsliga slemhinnor med den förbannade tvålfan…

Jag var först ut på kirurgin i alla fall, så det blev inte mycket väntan. Venkatetern på handryggen gjorde ont att få istucken, och det gjorde ont när de pumpade i sövningsmedlet. Så har jag inget minne av att det var. Sövandet gav heller inte samma sköna känsla som sist. Faktum är att jag inte alls minns nåt av själva insomnandet nu, det som var så härligt förra gången, bara flyta iväg, ni vet, sådär som när man är yr av sömnbrist vid tvåtiden och lutar sig tillbaka i soffan och huvudet bara snurrar runt av sömnens välbehag, och… ja. Ni fattar.

Ett par timmar senare vaknade jag, åtminstone till 17%; resterande part tog ytterligare ett par timmar på sig. Fick mer smärtstillande genom venporten och jävlar vad det gjorde ont, knät ryckte så jag nästan blev orolig att jag skulle knäa sköterskan, och när det var över och sköterskan frågade om jag ville ha fika så kunde jag inte förmå mig att svara.

Till sist satt jag i alla fall på bussen hem, lyckades både sova lite och ge fan i mobilen så att den fortfarande var igång under resan. Kom hem, slackade på soffan några timmar, hade nog en halv grads feber ändå, men piggnade till framemot elvatiden och satte mig till sist och spelade lite WoW. Sen jag inte i säng förrän vid tre. Vilket ju inte är ovanligt. Men sen hände nåt jätteovanligt.

JAG SOV ÅTTA TIMMAR!!!

Jag sover ALDRIG åtta timmar i sträck. Aldrig. Någonsin.

Och natten till söndagen, vet ni vad som hände då? Jo först gick jag och la mig nästan ännu senare men det behöver vi inte uppehålla oss vid, för sen…

SEN SOV JAG ÅTTA TIMMAR IGEN!!!

I sträck! Och var ändå såpass sömnig på eftermiddagen att jag kunde sova ett par timmar till.

Att få bröstet uppsprättat är tydligen ett framgångsrecept för god och tillräcklig nattsömn. Möjligen hjälpte det att inte ta Elvanse-kapslarna (adhd-medicin, gör mig piggare).

Sen var det roliga slut. Natten till måndagen var jag tillbaka på de mer normala sex timmarna (vilket i ärlighetens namn är i överkant), och på måndag natt, då tyckte hjärnan att fuck it, du har fått tillräckligt mycket sömn i år, och vägrade stänga av förrän halv fem.

Som descutan på moset så ringde dessutom äldsta ungens väckarklocka vid 5:20 (!?) och snoozades i en halvtimme innan jag pallrade mig upp och skällde och fick ungen att ställa om klockan. Klockan ringde därefter 6:20, när jag kanske hade hunnit somna om i en kvart igen, och snoozades en halvtimme till (fast under ungens kudde den här gången, ”HUR kunde du höra den??” ja du…).

Okej tänkte jag, jag kan sova igen det på dagen.

Håh. Icke. Istället skrev jag en jobbansökansuppgift. Det var ju i och för sig bra. Och så var typ pigg ända till tre på natten. Men somnade inte förrän halv fem i alla fall. Och klev upp sju i morse. Men lyckades bara sova en timme på soffan i förmiddags.

Suck. Det lär väl rätta till sig.

Nu tar jag sårkontroll på bokad tid i Uppsala istället för att försöka lista ut vem som kan ta hand om det häruppe (gick inte jättebra sist, även om det löste sig i slutändan), och hoppas att det blev ärrformer som jag inte tycker är direkt skitfula. Sen hoppas jag också på sikt att ärr och svullnad taggar ner såpass att det blir en hyfsat jämn och maskulin bringa i slutändan eftersom de gör högst tre operationer allt som allt.

Annars är det väl som det är. Aldrig helt nöjd. Som hon säger, flygvärdinnan i Lyrro-trailern: ”Nöjd? Vem faan är nöjd!?”

Men! Laddaruttaget på mobilen hade återhämtat sig igen på lördag förmiddag. Det ni.

Annonser

En reaktion till “Det blev ärr ändå

Kommentera här!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s