ADHD – ett tveeggat svärd


Om man är lite organiserad och har lite framförhållning när man får behandling och vård för ditten och datten så kan man ansöka om reseersättning från Landstinget efteråt.

Ja, ni hör ju själva hur ironin i den meningen ringer som ett satans billarm i örona. Åtminstone för en med till exempel ADHD, eller depression, eller utmattningssymptom.

Fatta hur mycket reseersättning jag missat under de senaste fyra åren. Eller, inte riktigt jag personligen utan mer han som står för inkomsterna i vår udda familjekonstellation, men ändå. Så många tusenlappar. Varsågod, skattebetalare i Dalarna. Njut av frukten av myndighetsbyråkrati och en trasig hjärna.

Sjukpenning och mediciner och läkarbesök i all ära, men det som jag verkligen skulle behövt under tiden som sjukskriven (eller ja, jämt) är en personlig assistent, eller sekreterare, revisor, eller nåt annat bra ord. Nån som samlade på kvitton, som hämtade blanketter, som fyllde i och skickade in dem. Så att jag som är sjukskriven för STRESS och som har SVÅRIGHETER ATT TA TAG I SAKER OCH FÅ DEM GJORDA åtminstone kunde få igen utlägg för resor som jag måste göra för att få den vård och behandling jag behöver för att må bättre.

Fan, jag kan till och med hämta blanketter och skriva ut kvitton/be nån göra det åt mig och fylla i uppgifter själv (jag har ju uppenbarligen gjort det nu, men jag har ju inte gjort det tidigare och inte direkt efter varje resa) om jag bara fick nån som fick mig att göra det. Och då menar jag inte nån som säger ”glöm nu inte att” en gång, utan nån som handgripligen tar mig i, tja, handen och vallar mig runt till skrivare, pennburkar och postlådor, och i realtid ser till att jag gör det jag ska.

Blev lite kall när jag insåg att jag skulle bifoga vårdkvitton. Det står inte sådär jättetydligt på blanketten; säkert jävligt medvetet för att stackars virrhjärnor som jag ska missa det helt och därmed inte ha rätt till nån ersättning alls, eller i alla fall inte för samtliga resor sen när kvittona är hittade och inskickade för då lär det ha gått mer än ett år sen äldsta resan genomfördes (för självklart skickar man in kvitton ungefär 11 månader och 29 dagar efter resan…).

Tur i oturen att jag har ADHD va, för det betyder ju att jag dumpat samtliga kvitton sen i julas i en burk i hallen istället för att sortera och kasta. För då hade jag garanterat kastat kvittona från i år också, inte bara det från november ifjol som också skulle ha skickats in.

Ja jösses amalia.

Annonser

Kommentera här!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s