Internet är fullt av fakta, åsikter och rent hittepå. 1177.se skriver riktigt bra om könsinkongruens, alltså när en person upplever sig ha ett annat kön än det hen tilldelades vid födseln. Transammans är en förening för transpersoner och anhöriga som jag har tipsat om förut (men ännu inte blivit medlem i; skämmes, Myran), och RFSL:s sajt Transformering är en bra och informativ sida som riktar sig särskilt till barn och unga. Sen finns det alltid saker att anmärka på hos alla tre, men jag som transperson känner ändå att det här är sajter som visar mig respekt och bemödar sig med att göra research och lyssna. Det är inget man kan ta för givet.

Jag hittade stödföreningen Transsexuella i Sverige när vid något tillfälle lusläste internet på jakt efter bra sajter om transsexualism. Där läste jag att de till exempel anser att det är en dålig grej att transsexualism är en psykiatrisk diagnos, eftersom det inte är en psykisk sjukdom vi snackar om. I den svenska vårdapparaten krävs dock en diagnos för att få vård, så även om transsexualism inte längre klassas som just sjukdom så måste man ändå ha en diagnos för att få behandling.

Jag läste vidare och hittade avsnitten som handlar om forskning, om biologi och neurologi, och hela den biten. Sånt tycker jag är störtintressant. Jag är ju såpass påläst att jag inte avfärdar kön som helt och hållet en social konstruktion, även om social miljö, traditioner och förväntningar spelar en mycket stor roll när det gäller hur vi beter oss och uppfattar oss själva och andra rent könsmässigt. Så när ordet ”könsutvecklingsstörning” dök upp som ett alternativ så tänkte jag att ja, jo, det låter ju vettigt. Hankatter med två x-kromosomer kan ju ha färger som annars endast är förbehållet honkatter, många djurarter kör med självbefruktning, jag har hört om ston som man tvingats kastrera eftersom hennes testosteronhalter var för höga och därmed kunde orsaka cancer i äggstockarna, och så vidare. Klart det inte är enbart X eller Y hos människor heller.

Visserligen utvecklas det fysiska könet, alltså könsorganen, på uppdrag av x- respektive y-kromosomen hos det växande fostret, men de ställen i hjärnan som hanterar könsidentitet börjar utvecklas senare, och där stämmer det inte alltid överens. Dessutom kan människor av samma vid födseln tilldelade kön se väldigt olika ut rent fysiskt, beroende på genetik, hormonnivåer och liknande, samtidigt som personer av olika fysiska kön ändå kan vara väldigt lika. Föreningen vänder sig också emot begreppet ”biologiskt kön”, i allmänhet med hänvisning till forskning som visar att transkvinnor har hjärnor vars struktur mer liknar ciskvinnors än cismäns.

När jag läste allt det här tyckte att det var en herrans massa gnäll om begrepp och hårklyverier angående gränserna mellan det biologiska, neurologiska och psykiska, utan att det gavs några bra förslag på alternativ. Ändå höll jag i viss mån med om det här neurologiska. För om jag nu kan bli hjälpt av ren fysisk könskorrigering av min kropp, och det nu är den bästa behandling som finns när det gäller könsdysfori, så måste det ju vara nånting som gått fel i min kroppsliga alternativt neurologiska utveckling.

Med ”gått fel” menar jag alltså att någonting händer som resulterar i en brist eller avvikelse, en felaktighet. Lite som när en människas bukspottkörtel slutar producera insulin. Eller när det råkar bildas en kromosom för mycket och barnet föds med Downs syndrom. Eller att någon drabbas av röda hund i vuxen ålder och blir döv. Det är alltså inget fel som i ”naturvidrig”, utan någon form av skada eller mutation eller nåt, som kräver någon form av vård, stöd eller behandling för att personen ifråga ska kunna ha ett drägligt liv i enlighet med samhällets rådande uppfattning om vad ett drägligt liv är. Till exempel könskorrigerande behandling.

Nå. Så långt allt tämligen väl. Men så hittade jag föreningens definition av ”transperson”, och sen var det fanimej slutdaltat med stödföreningen Transsexuella i Sverige kan jag säga.

Transpersoner vänder sig mot den uppdelning i två separata kön som andra människor ser som självklar. Ibland kan de gå så långt att de vill ”riva ner” och upphäva den uppdelningen. Transsexuella däremot, liksom de flesta människor, anser att uppdelningen i två kön känns naturlig.

Jag menar va? Vilka transsexuella då? Vem har slagit fast det här? Vidare slår de ner på RFSL som inbegriper transsexuella i begreppet HBT.

Ursprungligen stod HBT för Homosexuella, Bisexuella och Transsexuella. Numera står det för Homosexuella, Bisexuella och Transpersoner (transgender), vilket alltså utesluter transsexuella. Den nya tolkningen är bättre eftersom de tre grupper den sammanför har mer gemensamt med varandra än transsexuella, som ju är en patientgrupp inom den svenska sjukvården.

Men för att strula till det ytterligare har RFSL senare fått för sig att peta in transsexuella i transpersonbegreppet. Så går det till när de stora starka ska rita linjer på kartan för att kategorisera och dela in andra minoriteter.

Visst, jag kan vara med på att begreppet transsexuell inte borde buntas ihop med sexuell läggning. Dock är icke-heterosexuella och icke-cis*människor minoriteter som inte baseras på kultur, etnicitet eller ideologi, utan som istället har som minsta gemensamma nämnare att kämpa för samma mänskliga rättigheter som cispersoner och heterosexuella. Därför köper jag RFSL:s indelning tills vidare.

Till sist, med ”rita linjer på kartan” i färskt minne, det största jävla hyckleriet på sidan, nämligen deras protest mot regeringens proposition för att avskaffa kravet på sterilisering för att få ändra juridiskt kön (en proposition som till de allra flestas glädje klubbades igenom):

För det första är begreppet ”tvångssterilisering” mycket märkligt i sammanhanget eftersom ingen i vår patientgrupp någonsin tvingats till en sterilisering. En sterilisering är istället, som en följd av borttagande av könskörtlarna, en naturlig del av behandlingen.

För det andra har vi inget behov av att införa ett tredje kön, kallat ”person”. Människor som tidigare lidit av transsexualism vill vara män och kvinnor som alla andra.

Ordföranden för Föreningen Transsexuella i Sverige understryker i ett annat brev om sterilisering detta med att lagen ska omfatta transsexuella och inga andra, det vill säga de som önskar tillhöra motsatt kön och likna det motsatta könet så mycket som möjligt. Föreningen anser alltså att transpersoner, som då med deras definition är vad de flesta transpersoner kallar ickebinära, är könsöverskridare som helst vill upphäva könsuppdelning och som på grund av sin ovilja att foga sig efter den binära könsindelningen inte heller borde få erkännande i form av könsneutrala pronomen och epitet. Föreningen hävdar alltså ensamrätt för binära transpersoner att använda ordet ”transsexuell” i betydelsen man eller kvinna som vid födseln tilldelats ett annat kön än det han eller hon upplever att de tillhör. Den som inte anser att det finns två kön och endast två kön, och som vidare inte vill definiera sig som antingen det ena eller det andra, är enligt dem alltså ingen riktig transsexuell och bör heller inte få vård såvida de inte underkastar sig sterilisering.

För att citera deras frågor och svar-avdelning:

Är ni transpersoner?

Nej, vi är absolut inte transpersoner. Vi är kvinnor och män som alla andra.

Fy fan. Fy. Fan! Att förringa människor med ett så nedlåtande uttalande när man kallar sig stödförening för transsexuella, det är så inskränkt att jag blir mörkrädd. En tredjedel av alla transpersoner har någon gång funderat på att ta livet av sig. Transpersoner måste bevisa gång på gång för sin omgivning, för läkare och för psykologer att de är trans ”på riktigt” för att de ska kunna få den behandling de behöver. En ickebinär transperson kan fortfarande känna könsdysfori, och kanske måste utmåla sig själva som mer binära än de egentligen är för att få den vård som kanske kommer att rädda deras liv.

Här vill jag passa på att inflika, ej utan sarkasm, att jag ingenstans ser föreningen göra några ansatser att lobba för transsexuellas rätt att skaffa barn med de medel naturen borde ha givit dem, alltså äggstocks- och livmodertransplantationer till transkvinnor och testikeltransplantationer till transmän. Jag menar, om vi nu ska tycka att borttagande av manliga könskörtlar är en naturlig del av könskorrigerande behandling för transkvinnor så borde väl tilläggande av livmoder vara nästa naturliga steg…?

Jag är transsexuell. Det är en medicinsk term, kan man säga. Jag föddes med kvinnliga genitalier och fattade inte förrän jag var över trettio att anledningen till att jag känt mig obekväm i alla möjliga olika sammanhang berodde på könsdysfori. Om jag hade kommit till den insikten när jag var i tonåren, och fått behandling därefter, skulle jag aldrig ha fått bli gravid och föda barn, för då hade de tagit min livmoder och mina äggstockar ifrån mig. Jag inser vilket jävla privilegium det är att få ha upplevt graviditet, förlossning och amning, men det är ett privilegium som inte är direkt kopplat till min könsidentitet. Det är inte alla ciskvinnor som kan räkna med allt det där heller.

De flesta människor kan få barn. En del hjälper till att skapa dem med sin sperma, andra med sina ägg. En del har livmödrar där foster kan växa, andra har möjlighet att använda andras livmödrar. En del adopterar barn vars biologiska föräldrar av en eller annan anledning inte kan agera föräldrar längre. Det finns med andra ord rätt många olika sätt att skaffa barn på. Jag kan inte se en enda anledning till att jag inte skulle få utnyttja de sätt som finns till hands för att skaffa barn, även om jag skulle genomgå könskorrigerande behandling för att få högre livskvalitet och slippa könsdysfori. Det här sättet att se på könskorrigerande behandling är som att säga att rullstolsanvändare inte bör få någon rullstol om hen inte först amputerar benen. För man kan ju inte kräva en rullstol för att slippa ta sig fram på förtvinade ben samtidigt som man behåller den förmåga man har att gå kortare sträckor på kryckor eller resa sig en kort stund ur rullstolen…? Snälla.

Jag kallar mig transperson. Det är ett ord som beskriver personer som inte är cis. Jag lär väl falla in i definitionen binär transperson, för jag vill ha testosteronbehandling, ta bort bröst, livmoder och äggstockar, och kanske få någon form av underlivskirurgi (så att jag äntligen kan stå och kissa utan att skvätta… oh wait…), och jag vill att andra använder maskulina pronomen och benämningar om mig (han, honom, kille, karl, that guy osv). Men jag har både feminint och maskulint i mig. Har alltid haft. Kommer alltid att ha. Visst kan det se ut som en lyx att få välja vilka könskorrigerande behandlingar en vill ha, men människor med andra åkommor än könsdysfori ges också olika val. Ofta på läkares inrådan, men ändå. Behövs gips eller räcker det med stödförband? Är det receptbelagd migränmedicin du måste ha eller kan det funka med ibumetin? Vill du prova kognitiv beteendeterapi innan vi börjar diskutera psykofarmaka? Och så vidare.

Poängen är att om en människa mår dåligt så ska hen ha rätt till behandling som hjälper. Hen ska inte tvingas att göra åverkan på sin kropp utöver önskad behandling bara för att nån jävel tycker att ”ska’re va så ska’re va”. Om det räcker med hormoner eller ändring av näst sista siffran i personnumret för att få en bättre livskvalitet, vafan ska då staten plocka av en kronjuvelerna, inbyggda såväl som frihängande? Det finns ju inga lagstadgade kriterier för Högsta Möjliga Hälsa (även om Försäkringskassan, trots egen utsago, tycks vara av den åsikten), ändå kan vi ge vård åt dem som upplever att de inte har Högsta Möjliga Hälsa, även om vården ser olika ut och ger olika resultat, för si vi är alla individer.

Det finns heller inga som helst problem med att en kvinna står som biologisk far till ett barn, eller att en man kommer in på förlossningen för att i egen hög person föda sitt barn, förutom i datorsystemen. Och dem kan vi programmera om.

Så. Min högst subjektiva uppmaning är att låta denna så kallade stödförening fortleva i obemärkthet i sitt hörn på internet och i stället klicka runt på den betydligt mer välkomnande och inkluderande föreningen Transammans. Eller kanske FPES, som jag inte vet så mycket om men som också har en bra mycket öppnare inställning till trans. Och så finns förstås tidigare nämnda Transformering.se och 1177.se för att få bra, vettig och uppdaterad information.

För oavsett hur du definierar dig själv så har du rätt till könskorrigerande vård om du upplever könsdysfori. Den rätten står jag upp för, så binär och transsexuell jag per somligas definition är.

 

*Cis = en person vars könsidentitet, kropp, könsuttryck och pass stämmer överens, enligt Transammans. Själv skulle jag nog skippa könsuttryck, samt tillägga att det är det vid födseln tilldelade könet som avses. Men det är ju jag det.

—

Fotnot (och trigger warning!) angående stötande uttryck när det gäller transpersoner: Föreningen Transsexuella i Sverige listar orden ”transa” och ”shemale” med neutrala beskrivningar. Ingetdera är något du, cis eller trans, ska beskriva en transperson med. Det spelar fan ingen roll att din kompis som är ditt eller datt själv använder ordet om sig själv och att du har tillåtelse av hen att säga så till just hen, det får ni i så fall göra när ni är ensamma. Om du inte vet vad orden betyder så kan du ta reda på vad de betyder och sen aldrig mer använda dem.