#blogg100 inlägg 45

I ett tidigare inlägg beskrev jag hur jag försöker spara processorkraft i hjärnan. Den här gången handlar det om att minska antalet klick på den sajt som kallas verkligheten.

Man brukar ju snacka om det när det gäller webb, att minska klicken. Det ska inte behöva ta evigheter att hitta informationen man söker. Och applicerat på verkligheten kan det se ut så här: Om jag ska åka och handla så ska inköpslistan redan vara klar. Om jag ska jobba i trädgården ska alla redskap och jord och grejer redan finnas på plats. Om jag ska laga mat ska jag inte behöva gå lös på köket med sopskyffel och skurhink först. Och så vidare.

Ibland krävs det en större arbetsinsats för att minska klicken, ibland krävs det inte mycket mer än en liten låda i hallen. Men oavsett vilket så behöver jag skapa förutsättningar för att ta vara på mina energitoppar, och för att kunna slappna av på riktigt när energin sjunker.

För jag funkar ju så. Fullt ös medvetslös eller fuck it all to infinity and beyond typ. Det märks kanske inte alltid utåt att jag går på full energi; tvärtom kan jag nog verka rätt långsamgående. I huvudet, däremot… Och så var det det här med ”begränsad förmåga till mental uthållighet” (psykologens utlåtande), svårigheter att växla mellan uppgifter, samt att jag behöver pauser för att orka fokusera. Och ibland gör dessa pauser, ofrivilliga eller frivilliga, att jag förlorar fokus helt.

Särskilt händer det att jag tappar sugen när jag måste göra en insats för att få något att förlöpa smidigare. Som när jag en dag tänkte börja läsa på om hästskötsel lite mer organiserat, och inte hittade det tillägg på datorn som jag förut använt som jobbtimer (jag kommer att skriva mer om det framöver). Istället fick jag leta upp ett annat tillägg och koppla det till det program jag använder för checklistor.

När jag till sist var klar med det kände jag för att sitta framför brasan med plattan istället, och ”plugga” därifrån. Då visade det sig att ingen av tilläggen fanns som appar till surfplatta, och då kom jag av mig helt. Det blev inget hästplugg för plugghästen den dagen.

Så enkelt är det att rubba mina cirklar. En app som inte finns. Hemsidan med fakta gick fortfarande att komma åt via surfplatta, liksom checklisteprogrammet. Det fanns egentligen inga argument för att inte läsa på på surfplattan framför brasan istället. Men orken räckte inte till att tänka om.

Så funkar det också ute i trädgården. Jag köpte jord idag som jag kunde fylla på slänten med, och anledningen till att det blev idag var för att jag hade tid över och det var sista dagen med sänkt pris. Sen, läs och häpna, hällde jag UT jorden där den skulle vara! Det hade jag förmodligen aldrig kommit mig för om jag inte tidigare hade rensat bort nästan allt ogräs därifrån – alltså minskat klicken.

Samtidigt övar jag på att acceptera när det inte blir mer gjort än halva uppgiften, och att tillåta mig att känna mig nöjd med att jag nu faktiskt har röjt väg för nästa ryck. Med färre klick på vägen är det mindre risk att jag tröttnar på vägen.