Som i en liten ask, bokstavligt talat #blogg100


#blogg100 inlägg 46

Askar och burkar i plåt är nåt jag gillar skarpt. Jag har ett ganska stort behov av en estetiskt tilltalande omgivning, dels för att snyggt är, öh, snyggare än fult (no shit), dels för att jag blir lugnare till sinnes då. Mindre rörigt intryck, liksom. Ett sätt att uppnå önskvärd estetisk grad är just askar och burkar i plåt.

I ryggsäcken/väskan brukar jag ha den här lilla snyggingen.

askar 02

Och döljer sig däri? Benknotor från möss? Vampyrtänder? Nja, läkerol mest. Ibland tuggummi, ibland huvudvärkstabletter. Inte sällan en blandning av allt. Asken köpte jag först och främst för att den var snygg. Den är i plåt och innehöll death mints från början, alltså helt vanliga breath mints. Sen blev det att jag fortsatte använda asken när pastillerna var slut.

Den är nämligen ett perfekt alternativ till originalförpackningar för tidigare nämnda ätbarheter. Pappaskar imploderar om de uppehåller sig i en ryggsäck eller ficka längre än fem minuter, tuggummipåsar går sönder i förslutningen, och i slutändan ligger allt innehåll längst ner täckt av damm.

Den är möjligen lite dryg att ha och göra med ifall man har vantar på sig eller är lite sådär lagom skakig och fumlig på grund av kyla eller hunger, men det uppfyller två viktiga krav: a) snygg förpackning som jag själv har valt och trivs med, samt b) håller innehållet rent och på plats.

Även om du inte gillar breath mints (det är trots allt bara kritbitar med pepparmintsarom) så är bara asken är värd sitt pris om du också är sugen på en. Flera onlinebutiker säljer den – sök på Death Mints.

I min ägo har jag också den tjusiga Läkerolasken i plåt efter min morfar.

askar 01

Locket är tyvärr lite skevt och går inte att stänga ordentligt, men asken fyller ändå sin funktion där på skrivbordet. Halstabletter är nämligen ett utmärkt alternativ till godis när man sitter och raidar eller jobbar framför datorn, och då kan man ju inte hålla på och fippla med pappaskar och zippåsar.

Morfar brukade för övrigt alltid ha en läkerolask på sig. Den kom till exempel väl till pass när kalvarna skulle lockas in i slakttransporten på hösten, har mamma berättat. Och hade vi barnbarn tur när vi klättrade omkring i morfars bil så kunde vi hitta en ask att nalla ur. Tobak och läkerol, det var morfars doft, och läkerolaskar förknippar jag fortfarande med doften av solvarm Volvo 245.

Annonser