Själv är bäste dräng, heter det, men ibland tycker jag att den där drängen är en satans slashas. Då kan det hjälpa att outsourca ordergivningen till någon utomstående, så blir det liksom mer allvar i det hela.

Jag kallar det Order från ovan-metoden.

På sistone har jag jobbat ganska mycket. “Ganska mycket” med mina mått mätt innebär nästan halvtid. Eller nåt. Kanske tredjedelstid…? I vilket fall så har det blivit mer än det har varit på ett par år, och det märks på att orken att ta itu med saker och ting tryter.

Lol, som man säger på internet, som om jag orkar/har lust/får arslet ur vagnen och tar itu med saker och ting ändå, va. Men, det spelar egentligen ingen roll vad tröskeln består av, om det är trött-efter-jobbet-brädor eller arbetslöshets-cement, den är svår att ta sig över likförbannat.

Som jag nog har nämnt flera gånger förut, så kan jag glatt ta mig an nya sätt att hantera alla trökmoment i vardagen, men jag tröttnar på dem ganska fort. Så då måste jag komma på nya sätt. Men vilket..?

Så slog det mig att jag ju faktiskt är rätt bra på att vara dräng åt andra. Sålunda bad jag i söndags den andra vuxna i hushållet här hemma att säga åt mig på skarpen!

Eller ja. ”Kan inte du ge mig nåt lagom svårt uppdrag som jag måste göra imorgon? Typ diska, rensa en kartong från förrådet, tvätta eller nåt sånt.”

“Jamen då vill jag att du gör en matplanering för den här veckan. Och tar hand om grejerna på matsalsbordet”, sa han.

“Check”, sa jag, och skrev ner vad jag skulle göra. (Okej, jag sa också nåt i stil med ”Har jag grejer där?” med stora ögon, och han visste ärligt talat inte, sen visade det sig att jo visst hade jag några grejer där men allt var minsann inte mitt, men i alla fall.)

Och sen, hör och häpna, så gjorde jag det! Tänk, så enkelt det kan vara ibland. Allt som krävs är att man har någon annan att skämmas inför än sig själv, eller en app eller vad det nu kan vara för mindre inflytelserikt väsen.

Igår glömde jag be om nya uppdrag, men istället så hade jag så mycket inspiration till att skriva det här blogginlägget, så jag får väl känna mig nöjd ändå.