Nu ska jag berätta sagan om hur min sjukpenninggundande inkomst (hädanefter förkortat till SGI) gick från tunn men helt okej vante till liten sorglig tumme. Summan av kardemumman är att om du tänker starta eget företag – ge tusan i att registrera det tills du avslutat din tidigare anställning. Annars flyger din SGI sin kos och kommer aldrig mer igen.

Men vi tar det från början.

Prolog: I begynnelsen var anställning och sidoverksamhet

Fram till och med 2012 hade jag ett fast jobb på 75% med en för mig bra lön. 2009 (om jag inte minns fel; åren efter 2005 är något luddiga tidslinjemässigt) startade jag enskild firma för att kunna fakturera för lite artiklar för en datorspelstidning jag skulle börja skriva för. Jag skrev på sin höjd sex artiklar om året och fick några tusenlappar för varje text. Efter att ha tagit mig igenom en utmattningsdepression började jag 2012 göra upp planer för att bli min egen på heltid.

Ack, om jag då vetat vad som komma skulle. Då jävlar hade jag läst varenda text om SGI jag kunnat komma över.

Kapitel ett: Ut i företagarlivet

2012 sade jag upp mig från mitt fasta jobb för att satsa heltid på mitt företagande. Här ska tilläggas att jag förhörde mig om starta eget-bidrag på Arbetsförmedlingen, men fick till svar att det fick man bara om man

• varit arbetslös ett antal månader
• inte redan hade ett företag.

På frågan om jag skulle kunna söka stöd om jag avregistrerade mitt företag och sen registrerade ett nytt fick jag inget riktigt svar. Så jag sket i starta eget-bidrag. Bättre lägga tid på faktiskt jobb än att fylla i blanketter, liksom.

Jag besökte dock Nyföretagarcentrum i kommunen för att åtminstone få lite information och råd kring skatteregler och liknande. Ingen nämnde något om SGI. Inte vad jag minns i alla fall. Bara att jag kunde välja på 7 karensdagar och högre sjukpenning, eller färre karensdagar och lägre sjukpenning. Jag valde 7 karensdagar. Det var nog smart så här i efterhand.

Kapitel två: Utmattningsdepression igen

Hösten 2014 ramlade jag ner i en utmattningsdepression. Igen. Som sig bör sjukanmälde jag mig till Försäkringskassan och läkaren skrev ett intyg som förhoppningsvis inte skulle komma tillbaka med vändande post och ett torrt ”du måste fylla i ruta 22”. Omsider kom besked om att jag beviljats sjukpenning.

Jag fick tusen spänn. Inte om dagen. Inte i veckan. Utan tusen spänn för en månad.

Det här kan ju inte stämma, tänkte jag stirrigt och mailade morsan och farsan för att få hjälp med att ta reda på var det gått fel.

Kapitel tre: Överklagande av beslut om SGI

Att sjukpenningen var så löjligt låg handlade om SGI. Sjukpenning bestäms alltså utifrån SGI, och min SGI var fastställd till 25 000 kr om året. Vilket i och för sig stämde för mitt första år som frilansare, eftersom det var vad jag faktiskt hade kunnat plocka ut när allt var skattat, kvittat, betalat och klart.

Samtidigt hade jag ändå haft någon dimmig föreställning om att SGI skulle grundas på en ungefärlig hypotetisk årslön. En frilansskribent tjänar inte så värst mycket om året, men ett par hundratusen vore väl rimligt. Man måste ju lämna preliminära uppgifter till Skatteverket, och även om jag var hederlig nog att inte överskatta min förväntade inkomst så var det ju liiite mer än 25 tusen. Försäkringskassan måste väl kunna vara lite allmänna och preliminära också, tänkte jag, men så funkar det tydligen inte.

Men vänta här, sa farsan då, man har ju rätt att behålla sin tidigare SGI om företaget är högst 24 månader gammalt, eller om man inte har drivit det på heltid mer än 24 månader. Så han och morsan hjälpte mig att överklaga ärendet till förvaltningsdomstolen.

Kapitel fyra: Förvaltningsrättens dom

Försäkringskassan fick uttala sig. De hänvisade till en prejudicerande dom ett par år tidigare där det slagits fast att det inte spelar någon roll hur lite eller mycket man råddat med sitt företag medan man samtidigt haft anställning – har anställningen upphört förlorar man sin tidigare SGI om företaget är äldre än 24 månader.

Men är det rimligt, undrade jag i mitt svar, att anta att jag inte haft för avsikt tjäna mer än 25 lakar om året?

Förvaltningsrättens slutgiltiga dom, där Försäkringskassans slutgiltiga svar fanns med, var ungefär fem sidor lång. Här är ett derivat:

• regler är regler
• skit på dig

Kapitel fem: Äkta inkomst vs låtsasinkomst

Hursomhelst avregistrerade jag företaget. Därefter gick jag på a-kassa, hade några olika jobb (samtliga visstidsanställningar på deltid, ingen av dem på mer än fyra månader), var sjukskriven nån period, hade praktik med aktivitetsstöd från Försäkringskassan, studerade på halvtid i fyra och en halv månad, för att slutligen bli sjukskriven igen.

Nåt som gnagde mig var att det fortfarande stod ”Inkomst av näringsverksamhet: 25 000 kr/år” på Mina Sidor hos Försäkringskassan, trots att jag skrivit flera gånger att företaget upphört och att jag haft andra inkomster det senaste året. Till sist ringde jag upp dem, och personen i andra änden tog alla uppgifter jag hade och lovade att ordna saken.

Sen kom beskedet. Min nya SGI var… 25 100 kr/år efter uppräkning. Efter flera upprörda telefonsamtal till min handläggare på Försäkringskassan stod det klart för mig att följande inte räknas som inkomst:

• lönen från en anställning som inte varat längre än 6 månader
• studiestöd
• aktivitetsstöd
• a-kassa

Det vill säga typ hela min fjolårsinkomst. Och om man inte har haft högre äkta inkomst än 10 000 kr på ett år, då får man ingen SGI över huvud taget, och därmed ingen sjukpenning. Dock kan tidigare SGI skyddas på olika sätt, vilket uppenbarligen skett i mitt fall eftersom jag fortfarande hade kvar min.

Kapitel sex: Försäkringskassan och företagare

En underlig grej är att a-kassan minsann räknade med den inkomst jag hade på min tidigare anställning när den fastställde min ersättning. Varför kan a-kassan räkna på det viset men inte Försäkringskassan?

Troliga förklaringar:

• FK tror att alla som startar eget företag har snormycket pengar sedan innan, samt tjänar snormycket pengar redan i starten som de kan leva på när de blir sjuka.
• FK anser att egenföretagare som sjukskriver sig inte ska kunna snylta på tidigare anställningars SGI eftersom de ju redan drar in snormycket pengar själva.
• FK antar att om ett företag drivits parallellt med annan anställning så drivs företaget ändå på 100% (vilket alltså genererar snormycket pengar).

Epilog

Det var alltså sagan om hur min tunna men helt okej vante till SGI bidde en liten sorglig tumme. Och risken är väl att den blir ännu mindre nu när jag pluggar på 25% och därför endast är sjukskriven på 75%, eftersom SGI inte är skyddad på den del som jag inte är sjukskriven på.

Grina lagom, du får väl skylla dig själv som inte var smartare från början, kanske någon tänker.

Som om jag inte tänkt den tanken åtskilliga gånger själv. Och till sist insett att det där är ett seriöst jävla feltänk som genomsyrar hela vårt sociala skyddsnät. Men det får jag återkomma till i ett annat blogginlägg.