Högkänslig


Om du är på mingelparty och glider runt från grupp till grupp, drar igång samtal, skaffar nya vänner, och efteråt känner dig som en guldtacka svept i citronskivor, då är du förmodligen extrovert. Grattis!

Om du är på mingelparty och flyttar dig från tomrum till tomrum för att slippa bli tilltalad eller stå i vägen, helt saknar åsikter om maten, inredningen och vädret, och efteråt känner dig som ett drucket glas vatten, då är du förmodligen introvert. Hej, fellow introvert.

Om du dessutom, under tidigare nämnda mingelparty, känner att du både blivit drucken och fått hjärnan krossad av guldtackor svepta i citronskivor, då kan det vara så att du är högkänslig. Kära du. Jag förstår dig. Så väl.

För mig innebär att vara högkänslig att mitt huvud blir en enda bikupa om någon pratar bredvid mig samtidigt som jag försöker föra ett samtal med personen framför mig. Att jag blir yr i huvudet av när solen står lågt och silar genom träden på sidan av vägen när jag kör bil. Att det känns som om huvudet ska brännas upp om jag sitter i solen utan parasoll eller keps. Att jag blir vansinnig om strumpans tåsöm hamnar under lilltån. Att jag får världens adrenalinpåslag så fort jag noterar konflikter omkring mig. Att skarpa grafiska mönster sticker i ögonen på mig. Att jag avskyr att titta på tv i ett i övrigt beckmörkt rum.

För mig innebär att vara introvert att jag kan snacka oavbrutet och ha görtrevligt i två timmar med en nära vän och ändå känna mig som en urvriden disktrasa efteråt. Att jag inte kommer på ett smack att säga i större sällskap och att det när jag väl säger nåt känns som om jag är ett ufo. Att jag i princip aldrig tar kontakt med någon bara för att se om vi möjligen har nåt gemensamt. Att jag är skitbra på att snacka inför folk och vara spontan och generös om det är jag som är föreläsaren och därmed har kontrollen. Att jag hatar när telefonen ringer, och jag hatar att ringa andra. Att jag kan softa runt på spelmässa i timmar med alla andra nördar, gamers och introverta, medan det tar cirka sju och en halv minut innan jag börjar tugga fradga på Ica Maxi en fredag klockan fem.

En som är himla bra på att beskriva hur det är att vara en introvert, högkänslig och kreativ varelse i vårt 8-17-samhälle med rusningstrafik, kontorslandskap, social samvaro och informationsöverflöd, det är Louise Stigell. Hon driver bloggen Oh So Sensitive och är själv skribent, kreatör, egenföretagare, och något av en husgud i min kaotiska tillvaro. Om du dessutom går med i Secret Club så får du mail med extramaterial med jämna mellanrum.

Det är alltid skönt att veta att man inte är ensam om att vara på ett visst sätt. Det är också jäkligt schysst att få lite konkreta tips om hur man i egenskap av silkespappersfigur hanterar vardagen, när vardagen ifråga hanterar en som nån jäkla pizzakartong.

oh-so-sensitive-tips

Annonser