Okej, så frosten kom, såg och segrade, och den fina vita dahlian som precis slagit ut sin första blomma tvärvissnade. Hög tid att gräva upp rotknölarna för vinterförvaring alltså, så inte Kung Bore tar död på dem med.

Efter att ha konsulterat den där Internet utspelade sig följande i min trädgård:

1. Dahlian klipptes ner ca 10-15 cm ovanför rotknölarna.

2. Rotklumpen grävdes upp med grep.

3. Rotknölen ruskades ren från jord. Okej, jag petade och borstade bort en del med fingrarna också för det satt fast.

4. Även mina frösådda sommardahlior hade bildat rotknölar och blev uppgrävda. Tack Internet för att du sa att de brukade göra det annars hade jag aldrig ens tittat efter.

5. Rotknölen lades på en bädd av burspån. Internet förespråkade torvströ och sand. Up yours, sa jag till Internet då, för både dahliaknölen och de andra lökarna och knölarna jag köpte i somras låg i sågspån och jag hade förihelsike inte torvströ och sand hemma. Burspån, däremot, hade vi en hel säck. Klarar knölarna sig inte på burspån så är det på sin höjd sextio spänn jag förlorar. Eller kanske trettio om man räknar med den njutning jag erhållit av blommorna i sommar. Se också hur mitt pensionärsaktiga samlande av tomma plasttråg för köttfärs och kyckling kom till pass här.

6. Kaffe och knäckesmörgås och glassiga Lantliv i soffan. Och lite The Walking Dead: No Man’s Land på surfplattan. Cause I’m så jävla worth it.