Du vet hur det är. Du köper en kruka fräscha färska örter i butiken, ställer den i kylen i sitt plastomslag, använder typ tre blad, sen vissnar resten ihop alternativt ruttnar. Och att försöka ge stackarn ett längre liv genom att ställa den i en ytterkruka på fönsterkarmen funkar inte heller för den bara säckar ihop som en treåring som inte vill borsta tänderna. Men var lugn. Det går att ge butikskryddor ett långt och meningsfullt liv. Utrustad med nya krukor, fin jord och en balja kaffe kan vem som helst bli kryddräddare.

I våras planterade jag om en butiksköpt basilika (och med butiksköpt menar jag en sån där matbutiksbasilika, inte seriösare varianter från plantbutikerna) i en stor terracottakruka och under sommaren har den växt och växt och blivit vedartad i stammen och fortsätter sätta nya blad vartefter jag skördat. Och funkar det med en sort funkar det med alla. Tycker i alla fall jag. Så jag provar med de flesta. Hittills har det funkat med egenodlade kryddor som timjan, som växt i pallkrage i somras, samt thaibasilika och oregano som växt upp i små terracottakrukor utomhus.

Häromdagen hade jag tre små kryddväxter som krälade i stoftet och bad om att få slippa sina urvuxna små fjantkrukor. En butiksköpt körvel, en redan omplanterad butikskoriander och en egenhändigt odlad mejram.

De skulle, liksom sina fränder timjan, thaibasilika och oregano, få större, fyrkantiga 11 cm-krukor (se bild nedan). Det går, med lite lagom våld, att få ner tre stycken sådana i en rektangulär Bittergurka-kruka från Ikea, som synes på bilden näst längst upp respektive allra längst ner i det här inlägget.

För att rädda dina matbutikskryddor, följ instruktionerna:

Slit först ur växten ur den befintliga krukan, alternativt be den lite försiktigt att komma ut genom att lägga fingrarna över jorden med plantan mellan fingrarna, vända upp och ner på krukan och skaka och klappa lite tills den lossnar. Krafsa bort så mycket jord och rötter att rotklumpen har gott om plats för ny jord under och runtomkring i den nya krukan. Klipp ett kryss genom botten på rotklumpen, för att stimulera plantan att skjuta nya rötter istället för att de gamla ska fortsätta gå runt, runt. Vad det nu är för farligt med det. Äh, den växer säkert bättre om rötterna inte går runt runt, säger vi.

Fyll på med jord i botten på nya krukan. Håll i plantan vid basen och stick ner rotklumpen i krukan. Försök nu hålla den gamla jordytan ungefär en centimeter under krukkanten, och fyll på med jord runtomkring.

Fortsätt håll i plantan försiktigt, ta tag i krukan och dunka den i bordet några gånger så all jord ramlar in under och mellan rötterna. Fyll på med mer jord vartefter du dunkar ner den. Vattna till sist ordentligt.

Märk kryddorna. Koriander luktar i och för sig räseräckligt om man gnuggar bladen mellan fingrarna, men bladpersilja/koriander och kruspersilja/körvel kan ändå vara luriga att skilja åt med blotta ögat. Jag använder gölliga små träskyltar från Nelson Garden. Bry dig inte om att vara miljömedveten och skriva med blyerts så du kan återanvända skyltarna. Troligast är att du inte kan sudda bort texten i alla fall, eller att skylten hinner ruttna innan du hinner återanvända den. Skyltarna är för övrigt FSC-märkta, så det är rätt schysst miljöval ändå.

Ifall nån undrar så kommer inte koriandern att få upp sina slokande delar igen, men den har redan efter nån vecka efter inköpet börjat skjuta nya små skott i mitten. Sloket är det väl smartast att använda i matlagningen innan det vissnar helt (det var väl därför man köpte kryddan från början, kan man tänka). På min körvel nedan kan man se stubben efter det jag fick klippa bort, jag som inte var så smart.

Ställ till sist dina räddade kryddor till allmän beskådan och användning i ditt soligaste och varmaste fönster. Kryddväxter är i allmänhet medelhavslirare och gillar att stekas. Fast börjar de sloka får man förstås vattna.

Från Granngårdens nätbutik:

Fyrkantiga plastkrukor 11 cmm, Nelson Garden
Sticketiketter i trä, Nelson Garden (de här är större än de jag använde)