Jag knaprar Läkerol till fördärvelse. Askarna är fina och smarta och seriösa. Såna kan man inte kasta, eller hur? Så jag hittade en ursäkt att spara dem.

I fredags var det soligt och fint och jag lyckades samla ihop nog med fokus för att samla lite frön av ringblomma och blåklint. Surt konstaterade jag att somliga blåklintars frökapslar innehöll en sorts yttepytteliten klarorange larv eller vad det nu var, inte större än en millimeter i längd. Inte för att jag vet vad de gör, men de fröna lät jag bli att samla på.

Ringblommefrön är för övrigt några av de äckligaste fröna rent visuellt. De ser ut som larver de också. Att öppna en ringblommefrökapsel kan därför bli en traumatisk upplevelse om man inte är beredd. Tur jag är luttrad.

Och där kom alltså läkerolaskarna väl till pass. I med frön, på med etikett, märk upp. Jag inbillar mig att de är smartare än påsar när man omsider ska skaka ut fröna, eftersom de har ett snäppigt lock och inte behöver klämmas ihop så där precisonsartat som en fröpåse måste om man ska få ut nåt ur dem.

Det är klart. Småfrön som… ja nu kommer jag förstås inte på vad de heter, men de är hursomhelst jävligt små och skulle troligen fara ut ur asken om man råkade välta omkull den. Men då får man väl fixa nån annan förvaring till småfröna då.

Nyponen är jättefina. Undrar om det skulle gå att göra soppa på dem. ”Smaka så märker du” var ett oj så användbart tips på nån sajt jag hittade när jag försökte hitta svaret på den frågan. För jag antar att råa nypon aldrig smakar nyponsoppa hur mycket nyponsoppenypon de än är. I alla fall så får de sitta kvar på buskarna och vara vackra. Nyponsoppa är inte tillräckligt gott för att jag ska orka prova.