Friskt läst, hälften vunnet


Ett magasin om ridning och hästskötsel tipsade om sina hopp- och dressyrböcker i sociala medier, och bland kommentarerna fanns förutom positiva reaktioner också nån som muttrade om att rida kan man inte lära sig av att läsa böcker, man måste upp på hästryggen själv. Och det är visserligen till stora delar sanning, men hjärnan är nu en förunderlig anordning som ofta har svårt att skilja på verklighet och fantasi, varför jag hävdar att det går att lära sig rätt mycket om ridning av just böcker.

I våras under praktiken läste jag nästan alla nummer av Hippson och Häst & Ryttare jag kunde hitta i personalrummet, samt en och annan Ridsport och Ridsport Special. Jag erkänner utan att rodna att jag inte riktigt vet vad alla termer betyder när man snackar form, alltså hur hästen rör sig och svarar på hjälperna (hjälper = det ryttaren gör för att få hästen att göra olika saker), men det mesta förstod jag.

Och när man sitter och läser nåt och föreställer sig hur det skulle kännas att exempelvis sitta på en hästrygg med stark mage, avspända armbågar och upprätt hållning, samtidigt som man med varsamma tygeltag får hästen att böja på nacken och börja jobba med benen under sig (en speciellt sorts ”under sig”; som de flesta vet så befinner sig hovarna i normaltillstånd under hästen), så händer det saker i hjärnan. Kopplingar och minnen skapas, och när man sen sitter där på hästryggen efter att ha visualiserat sin fantastiska ridning hemma vid köksbordet, så går det, om man har tur, bättre än om man inte ägnat ridningen minsta tanke.

Det här fenomenet har studerats av riktiga forskare på basketspelare, där en grupp fick kasta boll på korgen rakt upp och ner, medan en annan grupp fick träna på att visualisera hur de satte bollen i korgen innan. Den senare gruppen lyckades lite bättre än den förra, vilket då skulle bevisa att även mental träning ger effekt på fysisk aktivitet. På nåt sätt lyckas man alltså övertyga hjärnan om att kroppen har gjort det här tidigare och därför vet hur den ska göra.

Samma fenomen har jag på sätt och vis upplevt när jag till exempel läst trädgårdstidningar, spelat datorspel eller funderat på hur jag ska styra upp mitt stökiga hem. Hjärnan upplever en massa saker som egentligen inte är mina fysiska upplevelser (i tidningar är det andras trädgårdar, i datorspel är det fiktiva världar, mitt hem är fortfarande stökigt) men känslan blir ändå att det är mina egna personliga erfarenheter. Det blir en sorts tillfredsställelse i sig, utan att det egentligen händer nånting i den verkliga (eller fysiska, om man så vill) världen.

Jag märker också hur det gör skillnad på mina ridlektioner, om jag har funderat på vad ridläraren sa och hur det kändes förra gången, plockar in sånt som jag har läst om lösgörande markarbete i hästtidningar, och föreställer mig hur jag ska göra nästa gång för att få hästen att jobba som jag vill. Förra ridlektionen var en smärre katastrof, åtminstone i mitt huvud. Den häst jag hade i början av terminen är rätt stark i hals och nacke och jag fick ta i rätt ordentligt i tyglarna innan han mjuknade, medan den häst jag fick förra gången är väldigt känslig i munnen och inte alls tycker om en för hård hand. Dessutom har jag en tendens att luta mig framåt och låsa armbågen när jag börjar bli trött, och då blir sitsen i sadeln åt helsike, jag tappar stigbyglarna och det blir allmänt kaos.

Så den här veckan har jag gått och tänkt på det ridläraren sa (till exempel att det inte alls är stiglädren som behöver vara kortare utan överlivet som måste tillbaka) och försökt tänka mig hur jag sitter i sadeln med lätt hand, upprätt med stark mage och avspända axlar så jag inte lutar mig framåt utan kommer ner ordentligt i sadeln. Dessutom har jag jag tänkt på sånt jag läst om att växla tempot i början så hästen börjar lyssna, och försökt känna in hur jag både kan ha stöd i tyglarna samtidigt som jag är mjuk i handleden och ger efter på tygeln när hästen gör rätt.

Och jag vågar påstå att det funkar. Gårdagens ridlektion gick bra mycket bättre än förra, åtminstone kändes det bra mycket bättre. Jag kom ner i sadeln bättre, hade lättare hand, och då svarade hästen också bättre.

Så visst kan man lära sig rida genom att läsa böcker och magasin. I alla fall lite grann.

Annonser