Denna dagen ett enda stort långfinger

Ibland vaknar jag och blir sur nästan på en gång över allt och ingenting. Att ha en vaxpropp i ena örat gör att huvudet blir ännu tröttare och jag ännu grinigare, och så fortsätter det liksom i en nedåtgående spiral. Jag har planterat om några kryddväxter och tagit in, och satt dem i nya ytterkrukor i köksfönstret. Jag har plockat undan lite till på mitt rum. Jag har diskat lite. Och ändå kan jag liksom inte känna mig nöjd och tillfreds.

Men det är väl en sån dag. Det kanske också krävdes en sån dag för att jag till sist skulle ta beslutet att skita i att anlägga kompost i år. Det är ju annars en sån grej man ska göra om man odlar själv och odlar seriöst. Kompostera. Egen väldoftande mylla att sprida runt sina egenhändigt uppdrivna grödor. Eller hur? Ha. Fuck you, kompostjävel. Du finns inte ens till, sluta stjäl min mentala energi.

Gräsmattan, förlåt klövermattan, frodas och trivs. Den skulle behöva klippas minst en gång i veckan för att se ut som en gräsmatta och inte en, tja, slåttervall? Men oavsett klippare, handjagad eller eldriven, så är det TRÅKIGT att klippa gräsmattan. Jag vill ha en robotklippare. De kostar ungefär en halv årsinkomst i mina mått räknat. Jag kan inte köpa en robotklippare nu. Eller, det är klart jag skulle kunna, men av någon anledning så tror hjärnan att femtontusen en gång är mycket mer än ettusen många gånger. Undrar hur mycket besparingar rent mentalt det skulle bli omräknat i värdslig valuta om jag skaffade en robotklippare. Förmodligen flera miljoner.

Känner också för att slita upp alla kålväxter och slänga åt helvete. Larver och larver och sniglar och larver. Fastän jag lyckas med annat. Så är det larverna som envetet biter sig fast i bakhuvudet. Larver och bladlöss. Fastän jag plockade fyra nymogna tomater idag. Fastän jag har världens finaste persilja och världens finaste dragon. Fastän jag har plockat in buketter med ringblommor, pelargon, rölleka och dahlia. Så är det maskrosblad och rödklöver som fördärvar gräsmattan och sinnet.