Sommarlåtar 2016 – del 8


Man ska inte tro på alla depparejeppar som påstår att sommaren är slut. I och för sig vet jag att några av er tycker att det är jätteskönt att det snart är höst, men jag måste i alla fall hinna igenom Summer of ’16 medan det fortfarande är lite sommar kvar. Så, sista rycket nu!

Sarek – Genom eld och vatten

Lite folkmusik, lite tralligt. Ibland räcker det bra så.

Saxon – And the bands played on

Den här låten framfördes live av ett gäng rockmusiker med rötterna i Hede på Rockbalunsen 2011. Vi drog igenom låten ungefär två gånger innan uppträdandet. Vi hade aldrig någonsin spelat ihop innan. Sen satt den som en smäck. Manager Cillan utbrast efteråt till Assaultery-killarna: ”Ni får ALDRIG repa mer, så här bra har ni ALDRIG spelat förr!”

Jag sjöng, sen var det medlemmar ur Tarrok och Assaultery. Trummisen i det sistnämnda (storebror till Rockbaluns-arrangör tillika min musikguru, tidigare nämnda manager Cillan), vars trumkarriär jag hörde inledas på åttiotalet när han spelade i sitt rum två villor och en gata bort, gav mig generöst en Assaultery-tröja med villkoret ”Haru påre’an så fåru’an”; jag kan berätta att jag fortfarande har kvar tishan och att den passar ännu bättre nu än då. Mitt band hette Intention och finns fortfarande kvar även om just Rockbalunsen var sista spelningen för några av oss.

Själva Saxon hade jag förmånen att mest höra, men också få en glimt av, under Sabaton Open Air. Jag var volontär under festivalen och bytte förmodligen toapapper eller gick runt området för att kolla just toapapperslagren under tiden de spelade, men de verkar vara ett glatt och röjigt gäng!

Scott McKenzie – San Fransisco

Hippie så det förslår med blommor i hår. Och det är väl lättast att vara hippie just om sommaren då det a) går att gå barfota nästan varsomhelst, samt b) faktiskt finns blommor att sätta i håret.

Sha-Boom – Hela albumet R.O.C.K.

När jag var nio år eller nåt sånt spelade Sha-Boom på Hede Folkpark. Så lycklig jag var då! Mindre lycklig efter att ha blivit hopklämd i publikhavet, och av att se fyllona på första raden försöka ta pappas kamera och dra honom i håret (farsan var murvel på den tiden och letade nyhetsstoff i Härjedalen i sin färgglatt dekorerade LT-bil). Men jag fick Dag Finns autograf. På baksidan av ett kvitto från lasarettet som mamma hittade i fickan. Signeringen tog egentligen slut innan jag hann få nån autograf, men har man en journalist till far så har man också vissa förmåner. Som att få en autograf av Dag Finn.

Avspelad på kassettband lyssnades detta album på under sena sommarkvällar i bilen på väg mot, tja, Öland kanske, eller Åre.

Simon and Garfunkel – The boxer, I am a rock, America, Homeward bound, The 59th Street Bridge song

Mellan 1995 och 1999 var jag flygvapenungdom, och under sommarkursen på F5 i Ljungbyhed 1996 var det Simon and Garfunkel som gällde. På vår avslutningsfest kom en trubadur från Storbritannien, och jag fick äran att sjunga The boxer med honom. Det var kul. Annars så var det väl mest Cecilia vi skrålade på eftersom en av kursmedlemmarna hette just Cecilia.

Sonja Aldén – Det blå

Den här låten räknar jag in i kategorin Pripps Blå. Ni vet, såna där låtar som handlar om hav, vind, sol och annat somrigt och innehåller ordet ”blå” och därför används till blåtonade filmer och bilder där unga blonda glada människor i slitna jeansshorts och vita skjortor och fräsch solbränna dricker öl vid grånande bryggor och snåriga skärgårdsklippor. JAG KAN INTE STÅ EMOT!!

Style – Dover-Calais

Kommer ni ihåg Solstollarna? Sommarlovsprogrammet där gruppen Style brukade finnas med i en eller annan form och sjunga somriga låtar i stora frisyrer.

Sommar, sommar, sommar

Sveriges Radios signaturmelodi på Sommar i P1. Jag lyssnar sällan på Sommar, men det är klart den måste vara med på sommarlistan.

The Surfaris – Wipe out

Surfarlåten numero uno. I mitt huvud även starkt förknippad med spelet Cool Spot till Super Nintendo, en 7 up-sponsrad produkt där man spelar den röda pricken i loggan. Hen glider omkring på en strand iförd solglajjor och gympadojjer och samlar prickar och skjuter krabbor med bubblor. Bonusbanan hade tokbra musik.

Ted Gärdestad – Ge en sol till jordens barn, Sol, vind och vatten, Oh, vilken härlig da’, För kärlekens skull

Alltid när jag hör orden ”för jag tror, jag tror att livet får ett lyckligt slut” i Sol, vind och vatten tänker jag på hur Ted Gärdestad avslutade sitt liv genom att ställa sig framför ett tåg. Eller avslutade och avslutade. Det var psykisk sjukdom som tog hans liv, precis som hjärt-kärlsjukdomar tar somliga andras. Alltför många människor tar sina liv i förtid, i onödan, i förtvivlan. Två tredjedelar av dessa är män (källa: Socialstyrelsens statistik över dödsorsaker 2015). Och vilka är det som har svårast att prata om sina psykiska problem här i landet? Som sällan tas på allvar när de är ledsna? Män. Vi har lite att jobba med.

Sen är det klart att schizofreni, som Ted Gärdestad led av, är en sjukdom som inte går över med lite skogspromenader och pepp från kompisarna. Men det är ändå viktigt att kunna snacka om psykisk ohälsa, både för att de som har god psykisk hälsa inte ska bli så himla rädda om nån i deras närhet berättar att de har bipolär sjukdom, och för att de vars psykiska hälsa vacklar inte ska känna sig så förbannat ensamma. Ta en liten kik på Sjukvårdsupplysningens sidor om psykisk hälsa om du vill fördjupa dig.

Thomas Di Leva – Miraklet

Som barn avskydde jag Thomas Di Leva. Jag tyckte han var ful, konstig, pratade fult och gjorde konstiga saker. Mina argument vilade på ett enda gästspel i Sommarmorgon. Eller om det var nåt vinter-dito. Egentligen hade jag ingen aning om hurdan han var. Jag kan inte för mitt liv påstå att jag numer tycker att Gävle-mål är något vackert men jag har kommit att gilla det här flummot, hans egensinnighet och en del av hans låtar.

Timoteij – Kom, Vända med vinden (med Alexander Rybak)

Jag brukar blanda ihop Timoteij med Sarek av nån anledning. Antar att det är nåt med deras folkmusikpoppiga trallvänliga låtar och möjligen havet av blont hår. Som jag i och för sig egentligen inte vet om Sarek har…?

Tomas Ledin – Sommaren är kort, En dag på stranden

JA HAN MÅSTE VARA MED ANNARS ÄR DET INTE SOMMAR PÅ RIKTIGT men jag vill bara i förbifarten nämna att jag som nioåring skrev en sång som heter En sommar i Kalifornien och som har ungefär samma litterära kvalitet och poetiska djup som Ledins sommarlåtar.

Tone Norum – Stranded

Min allra första egna LP-skiva var Tone Norums Stranded. Jag ville ha en CD-skiva för de blänkte så vackert i regnbågens färger men CD-spelaren hade inte riktigt kommit till Härjedalen än. Stranded hörde jag första gången på i denna serie tidigare nämnda band Heta Sommarlåtar och det var väl ungefär den enda låt jag spelade på skivan.

Tone Norum och Tommy Nilsson – Allt som jag känner

Svensk rockballad eller vad man ska säga. Kan man säga så? Vi säger så.

Top Cats – Baby doll

Lite rockabilly måste man ju ha när man slåss mot myggen på folkparken i skenet från kulörta lampor.

Tubes 90 – Rythm is a dancer

Min absoluta favoritlåt på discogolvet. Spelades den inne på discot på Hede Folkpark när man väntade på uppträdande på stora scenen och nåt glassigt dansband höll låda inne på dansbanan, då jävlar blev det disco på riktigt. Återigen min vän Cillans förtjänst att jag fick upp öronen för denna. Sen vet jag i ärlighetens namn inte vems version som är originalet men den här lät mest som jag minns den.

Uno Svenningson – Det stora blå

Vad kom först, Uno Svenningsson eller Pripps Blå?

The Ventures – Wipe out

Ja vi tar en wipe out till. Ska man avsluta ska man avsluta ordentligt.

20160824 sommarlåtar 8

Annonser