För ett tag sen fyllde jag i en nätundersökning, en sån där helt vanlig som handlar om produkter eller tjänster eller samhälle och som ibland används för att säga ”svenska folket tycker si” eller ”kunderna tycker så”. Så dök det upp en fråga som löd ungefär ”det finns de som är födda som män eller kvinnor men upplever att de tillhör motsatt kön”. Svaren man kunde ge var bland annat ”jag är själv sådan”, ”jag känner någon eller har en anhörig som är sådan”.

”Sådan”.

– Är du sån eller?
– Jaha, är du sån.
– Jag hade en sån som du här en gång.
– Det finns en sån på mitt jobb.

”Sådan”.

En sån där som ”upplever” att den tillhör det ”motsatta” könet. En sån där som inte är som oss andra. En sån där person som ska vara så himla speciell. En sån där som ba ”ånej, jag klarar inte att leva i det här samhället med tråkiga normer, jag måste byta kööön”.

”För mig är det här inga konstigheter, jag tycker det är så spännande att möta såna som dig, det är så kul, jag hade en som var i samma situation som dig, han skulle bli tjej han, för mig är det liksom inget konstigt alls!” Den enda myndighetsperson som konsekvent använt mitt flicknamn och kvinnligt pronomen i sina dokument var också den som sa det här. I stunden var jag rätt så laidback men ju mer jag tänker på det desto mer irriterad blir jag på det.

Andra, som liksom den här personen på förhand har vetat om min transidentitet, har frågat. Vilket namn vill du att jag använder? Ska jag skriva ”han” i dokumenten? Och sen har de gjort det. Där kan vi snacka inga konstigheter.

Och så det här ”sådan”.

Jag är en ”sådan”. En sån där transperson.

En artikel rapporterade om förslaget att inkludera transpersoner i lagen om hets mot folkgrupp. Man ska ju inte läsa kommentarer men eftersom en Twitter-vän hade kommenterat att hon tyckte att det var en bra grej, så gjorde jag det. Och läser sånt som att ”man ser inga heteron som springer runt på stan naken med läderdildo” och ”ja det är ju bra att psykiskt sjuka äntligen omfattas av lagen” och ”trams”.

Och jag kände mig plötsligt träffad på ett sätt som jag aldrig känt förut. Jag menar, jag har väl varit feminist sen barnsben, jag har blivit så upprörd över diskussioner där kommentartroll och andra konsekvent vägrat förstå vad det är jag säger och vridit allting till min nackdel så att jag har haft ont i magen hela nätter. Men nu insåg jag att den upprördheten har handlat om att jag inte blivit förstådd, inte fått gehör för mina åsikter, medan det nu handlade om mig själv.

De tror att jag är psykiskt sjuk. Och medan jag kan prata om psykisk sjukdom som något helt naturligt och nånting som bör tas på allvar så menar de att jag är störd, fel, naturvidrig.

De tror att jag försöker trycka ner min homosexualitet i halsen på dem med min obefintliga kuk.

De tror att jag vill åt gratis skönhetsoperationer.

De tror att jag kräver att alla ska säga hen om allt och att män ska gå i högklackat och amma barn och att kvinnor ska ha alla chefspositioner och gå utan bh.

”De”.

De som tycker att jag är ”sådan”.

Och denna välbekanta ironi i att kommentarfältet visar exakt varför transpersoner bör inkluderas i lagen om hets mot folkgrupp.

Förut har jag undvikit striden för att jag inte orkat bli ifrågasatt av idioter. Nu undvek jag striden för att jag inte orkade bli avskydd av… tja, jag vet inte, vanliga människor? Vanliga människor som inte fattar, som inte vill fatta för att de är rädda för sånt de inte fattar, som hatar sånt de inte fattar.

Ni är många som läser mina inlägg som handlar om just transsexualism. Därför ber jag er att sprida dem när de dyker upp så att ännu fler fattar att jag och mina transsyskon är människor, att våra könsidentiteter är sanna, att våra känslor är äkta och att VÅRDEN HJÄLPER OSS eftersom könskorrigering är den mest effektiva vård för könsdysfori som finns. För ju fler som känner en ”sådan”, desto mindre ”sådana” blir vi.

Tips på fler röster: Skådespelerskan Saga Beckers sommarprat från 2015, som också gästat P3:s Psyket, Aleksa Lundberg i Pira & Bråding som också pratar om att vara född i fel kropp, Maria Ramnehill på Nöjesguiden, videobloggen Mina tankar som transkille. För att nu nämna några.