Det växer rätt bra ute i kökslanden. Åtminstone på de flesta ställen. Vissa hörn tycks vara mer populära än andra i pallkragarna, även om de rent tekniskt borde erbjuda nästintill samma förutsättningar.

Mitt i dillen växer nåt som jag inte har en aning om vad det är. Jag tänkte vänta på att den blommar innan jag tar bort den. Man vet ju aldrig, det kan ju vara nåt fint.

Potatisen som jag nöd…satte…? i slänten växer också på rätt bra. Den är tydligen inte lika kinkig som till exempel rosenskära när det gäller lerjord. I och för sig är det rätt mycket uppochnervända grästorvor som potatisen huserar bland, så det kanske skapar lite bättre jordförhållanden.

Svartrötterna tyckte bra mycket bättre om köpt plantjord, den saken står då klar. Lite segare i starten än spetskål och mangold, som syns i bakgrunden på bilden, men nu är det snarare regel än undantag med svartrotsskott i stenkantslandet.

Det fanns en flerplantskruka här när vi flyttade in, och den har bland annat huserat just jordgubbsplantor  (som det inte blev nåt på vad jag kan minnas), smultron, kryddor, mossa och gräs. Somt inte lika planerat som annat. Nu gör jag ett försök att odla rosenböna, squash och frilandsgurka i den, bönorna högst upp, och resten på sidorna. Squash, böna och majs kallas för övrigt ”tre systrar” i nordamerikansk ursprungskultur, och ska trivas bra ihop. Och gurka hör väl till samma släkte som squash. Plantorna är uppdrivna inomhus och har efter uppkomst fått stå först i miniväxthuset några dagar tills jag ser att de inte dött av chock, sen fått stå på en hylla vid garageväggen ytterligare några dagar, för att slutligen planteras i krukan.

Hörnet mellan vedbod och garagevägg, i sydöstlig riktning vilket innebär att det är skugga på eftermiddagen och kvällen, tycks fungera bra för tomater och paprika. Jag har slarvat lite med skyltandet så jag har inte så stor koll på längre vilken körsbärstomat som hette ‘Tiny Tim’ och vilken som hette nåt annat så jag vet inte vilken av dem som ska tjuvas och inte. Men spelar stor roll då. Det är rätt många blomklasar på samtliga större tomatplantor, så jag kanske borde toppa dem snart, så de får koncentrera sig på befintlig frukt. Även några av paprikorna har fått knoppar. Där ska man tydligen ta bort första och kanske andra fruktämnet, för att stimulera ännu mer fruktsättande. Jag är glad om de över huvud taget växer sig större än en spelkula, för alla paprikaförsök hittills i mitt liv har slutat med att skaftet svartnat och paprikan trillat av…

Det känns bra att jag fortfarande är intresserad av att ta hand om mina växter. Ibland har jag fått plantor, ibland har jag drivit upp plantor själv, men det är sällan det liksom blivit klart. En del har vissnat bort för att jag inte orkat sköta om dem, en del har i och för sig blivit ätklara men… inte ätits upp ändå. Nu har jag bestämt mig för att det ska ätas av det jag odlar. För det är kul att äta av egen skörd, det är det.