Genomgången fortsätter…

Cornelis Vreeswijk – Turistens klagan, Sommarkort, Brev från kolonien
Klassiker, helt enkelt. Sommarkort har så himla fin refräng. Och Cornelis sjunger så mjukt och avslappnat utan att tappa skärpan.

Da Buzz – Alive
Ytterligare ett sånt där Macarena-substitut. En schysst dancelåt helt enkelt.

Dolly Parton – Jolene, Downtown
Den här är egentligen tveksam. Jag har haft Jill Jonssons cover på olika spellistor förut men petade nu in originalet på sommarlistan. De enda sommarkopplingarna är ord i texten, där Jolenes röst och skratt jämförs med vårens andedräkt respektive sommarregn, samt den underbara parodi som Spirella Girls gjorde till fotbolls-VM 1994, då med titeln Brolin Brolin.

Downtown är också en smula tveksam, men eftersom den är så glad och upplyftande fick den vara med. När Teater Drömland satte upp Det tionde budet, en sorts modern variant på Goethes roman Den unge Werther’s lidanden (där jag spelade motsvarigheten till bokens Albert), så fixade huvudrollsinnehavaren (för övrigt gycklaren Arkadia) en skiva med tjugo (20) olika covers på låten Downtown som han spelade för oss varje reptillfälle samt under scenbyggandet för att vi alla skulle komma i god stämning. Det lyckades mycket bra. Särskilt Mrs Millers version får det att spritta i öronen.

E-Type – Back in the loop, Free like a flying demon, I’m not alone, We gotta go, Set the world on fire, I’m falling
Det var min bästa vän Cillan som introducerade E-Type i mitt liv med låten I’m falling en sommar. En textrad innehåller orden ”they went flying by” vilket vi tyckte att det lät som ”trying by”, vilket urartade i nån sorts hedniskt ”trajjing bajj, trajjing bajj, hajj hajj” som sen blev nationalsång i vårt påhittade land Japland.

De allra första cd-skivorna jag köpte var Earcandy Six med Black Ingvars (förlåt, men hårdrocksversioner av dansbandslåtar funkade riktigt bra, nåt som jag läst bandet själva förklara med att dansbandslåtar har tydliga och lättnynnade refränger ungefär) samt E-types debutalbum Made in Sweden. Det albumet innehöll bland annat megasaurushiten Set the world on fire, och skivan lyssnade jag flitigt på efter inköpet i Göteborg, maj 1994 då vi var där på skolresa (för övrigt en av de få årliga Göteborgsresorna med årskurs 8 från Hede Centralskola där den aktuella klassen, alltså min, inte kunde segla optimistjolle eftersom vädret var för dåligt).

E-Types andra album var The Explorer, en skiva som i mitt tycke är ännu bättre eftersom det är så stor bredd på låtarna. Senare album håller sig nästan uteslutande till eurodisco vilket jag tycker är synd. Med Back in the loop får E-Type också in sin hårdrockssjäl och sånt säger jag aldrig nej till. Sommarkopplingen är bland annat det fantastiska uppträdande jag och en gymnasieklasskamrat gjorde på avslutningsfest på brandstationen strax innan studenten (jag gick naturvetenskapligt program med inriktning räddningstjänst), han iförd glittrig top som lämnade magen bar samt jeansshorts, jag i vida byxor, rutig skjorta, snusnäsduk knuten som pannband runt det långa håret samt runda solglasögon; han var dansösen Dee, jag var E-Type och jäklar vad vi röjde.

Erasure – A little respect, Always
A little respect har jag för mig fanns med på ett blandband jag spelade av en kompis på mellanstadiet en sommar då jag var ihop några veckor med Johan H, en av de mer eftertraktade killarna den sommaren. Always fick jag upp öronen för när jag snubblade över det fantastiska spelet Robot Unicorn Attack (finns som app till mobiltelefoner), som använder densamma som musik. Musikvideon är… intressant. Bägge är sådär ljudmässigt härliga som jag vill att låtar på min sommarlista ska vara.

Europe – Rock the night, Cherokee
Innan filmen Ronja Rövardotter började på den från tv inspelade vhs-kasset vi hade när jag var liten, så fanns en inspelning från en Europe-konsert i, tja, Tyskland tror jag. De enda låtarna som lyckats överleva innan någon obarmhärtigt spelade över resten med barnfilm var The final countdown och Rock the night. Ronja Rövardotter utspelar sig mestadels på sommaren, och det är en sommarvy som den inleds med, så det är väl därför jag har med Rock the night. Cherokee fanns på ett reklamband från Föreningsbanken ”Från och med 13 år” (som jag illbattigt nog lyssnade på flera år innan jag fyllt just 13 år), med Ulf Elfving som dj eller vad man ska kalla det, och det bandet har också hängt med på otaliga bilresor genom sommar-Sverige.

Ewa Roos – Vilken härlig dag
”Man blir härligt glad” sjunger Ewa Roos och när hon sjunger just den raden skrattar hon liksom till litegrann, och då blir man förbaske mig härligt glad oavsett om man vill det eller inte.

Ewert Ljusberg – Sô blank va âllder Halfvarloken
Ewert Taube skrev ”Så skimrande var aldrig havet”, och Hede-sonen (min byfrände, med andra ord, fastän jag aldrig träffat karln) Ewert Ljusberg, republiken Jamtlands president för övrigt, bad att få översätta den till härjedalska. Det fick han, och det blev en bedårande vacker visa, där havet representeras av Halfvarloken, eller Halvfari som sjön kallas där Halvfari kraftverk byggdes 1977-1978. Dit cyklade jag ibland med kompisar för att bada i den fina viken, medan somliga av mina bröder brukade fiska där emellanåt.

Själv har jag framfört den här visan inför imponerad dalapublik som till och med bad att få höra den en gång till.