Löss, jobb och dåligt humör


Det är tamejfan löss på allting i min trädgård. Plockade lite dill nu på förmiddagen för att frysa in, och nog var det både gröna och vita löss på den. Jag sköljde och petade bort det jag kunde, resten får väl slinka med vid konsumerandet. Antar helt kallt att lite löss bara är nyttigt egentligen, om än äckligt rent idémässigt.

Håller på att vända tillbaka dygnet. Och då menar jag inte från traditionellt gamer-vaken-hela-natten-kliver-upp-efter-lunch, utan det omvända. För det kan vara så att jag får jobb nästa vecka, och då snackar vi jobbtider mellan två på natten och sex på morgonen. Bittert tvingas jag erkänna att jag har mer huvudvärk nu, när jag försökt lägga mig och kliva upp senare, än när jag höll mig till en mer svenssonaktig dygnsrytm. Förhoppningsvis är det bara en fas.

Och så är jag allmänt ur gängorna. Det är förmodligen för att jag står inför en förändring i livet, även om det handlar om nåt så harmlöst som ett nytt jobb. Det är nu det gäller att inse att ångesten inte handlar om att börja jobba, utan att det är min hjärna som behöver lite tid på sig att ställa om. Det gnisslar lite i växlarna och det blir lite extra påfrestning på rälsen, men snart har tåget rullar tåget lugnt vidare på nytt spår. Hoppas jag.

Sen handlar det förstås om att det nu har gått ett halvår sen läkaren i Uppsala sa ”nu skickar jag remiss till gynekolog för att du sedermera ska få komma till endokrinolog och få testosteronbehandling”. En och en halv månad efter besöket fick jag ett brev om att gyn fått remissen (jag undrar om de bokstavligen använder sig av snigelpost i Uppsala?) och att jag skulle bli kallad inom tre månader. Det  brevet kom alltså 3 mars. Jag har kontaktat vårdgarantin, få se vad de säger… men det är då själva fan. Jag hade hoppats på att få börja med testosteron innan sommaren drog igång. Istället tar jag minipiller för att åtminstone bli blödningsfri, med följden att jag nu haft mens fyra gånger på två månader… Inte för att vara sexistisk eller så, men det bidrar inte till att lindra könsdysforin direkt.

Så jag har inte det minsta dåligt samvete över att jag nu, när barnen är hos respektive kompis ett tag, spelar World of Warcraft och käkar choklad en stund och skiter i allt annat.

Annonser

2 reaktioner på ”Löss, jobb och dåligt humör

  1. Ja! Och visst, det är inte som att jag väntar på cancerbehandling direkt men från det att jag kontaktade vården från allra första början så har det gått två år, och då är det endast ett av dem som jag på nåt sätt fått ”aktiv” vård. Resten har varit väntetid på remisser eller förvirring kring vem som egentligen skulle ta hand om mitt ärende…

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.