#blogg100 inlägg 51 (okej jag fuskar lite här, det skulle egentligen publicerats igår men eftersom vi åkte till Röros åtta på morgonen från Hedeviken och kom hem till Falun klockan kvart över två inatt så tar jag mig den friheten)

Här i Falun slår löven ut och tulpanerna har snart blommat över. Uppe i Härjedalen låg fjällen vita än, och i Röros var det fortfarande lite kylslaget trots solskenet som i nådigt majestät badade oss (jag och bror med sambo plus min yngsta) igår när yngsta brorsbarnet konfirmerades i Bergstadens Ziir.

Den kallas så, kyrkan. ”Ziir” betyder juvel på tyska; Röros är liksom Falun en gammal bergstad, och det var som bekant många tyskar inblandade i kopparframställningen i dessa städer under sexton-sjuttonhundratalen. Det var Röros Kopparverk som bekostade bygget av kyrkan, och därmed är den en av de första sponsrade arenorna. Nu tog jag ingen bild av kyrkan den här gången, man vet ju aldrig om det finns några underliga domar angående avbildande av offentlig konst i Norge också, men kika på norska Wikipedia-artikeln om kyrkan så finns det fina bilder.

På hemvägen såg vi fler fina fjäll på norsksidan. I Idre stannade vi vid första bästa matställe för att äta. Väntade oss stekhällsburgare och solblekta dukar. Visade sig vara Bygatan 30, den mest otippade seriösrestaurangen i universum. Jag menar, Idre är ingen metropol direkt, och det arkitektmässigt tjusigare haket längre bort som vi käkat på en gång förut imponerade inte matmässigt, så när det stod saker som varmrökt Älvdalslax, renkött med messmörssås och efterrätter med hjortron på menyn blev vi rätt förvånade.

Jag valde med plånboken och beställde pulled pork med pitabröd och äkta pommes frites, jag. Det var riktigt gott det med. Intet märktes av den trevliga personalens förmodade stress över att frysen hade pajat så hälften av maträtterna på menyn inte gick att beställa och våra egna beställningar därmed skulle ta längre tid. Vi serverades rågbröd med gubbröra medan vi väntade på maten, och ett par timmar senare fick vi komma in efter stängningstid för att hämta glömd mobil (inte min). Det uppskattas å det livligaste.

På vägen hem såg vi en uggla sitta och… uggla på en hastighetsskylt i skymningen. När vi körde tillbaka för att fota lite närmare flög den över älven till ett träd och satte sig där i stället. Men en silhuett fick jag.