#blogg100 inlägg 29

Då är jag igång. Mocka, fodra, sopa, skrubba och kolla. Tillräckligt med pauser för att jag skulle orka med mentalt, lagom tempo för att jag skulle undvika stress. Och hästarna. Egensinniga som sig bör, och ändå. Hästar liksom. Såna kraftpaket, oavsett hur små de är, starka och egentligen fullkomligt livsfarliga, och ändå går det att bygga förtroende och respekt så att de (oftast) gör som man vill och inte som de vill. (Sa jag oftast?)