#blogg100 inlägg 25

Om det kan klassas som riktigt ryggskott vet jag väl inte, men helt klart tog jag i på ergonomiskt inkorrekt sätt när jag skulle dra upp ett hallonskott, så nu har jag rätt ont i korsryggen. Det jag egentligen hade tänkt göra var att gräva ner kantstenar i slänten. Ganska snart kom jag på villovägar.

En växt som ser ut som blåklint fast större och glesare, och som har ludna blad i rosett längst ner, behövde flytta på sig, och där jag tänkte att den skulle passa bra var det hallonskott att slita upp. När jag ändå var där började jag gå lös på spireabusken i slutet av slänten eftersom den börjar se riktigt risig ut och var full av döda grenar. Och under den växte det fler hallonskott.

Och sen började jag, delvis av ren nyfikenhet, att tömma den lilla dammen på sten och växter, och röja lite runt kanterna. Plötsligt upptäckte jag en liten ödla som låg med sin orangea, svartprickiga mage uppåt där på kanten. Jag lyfte upp den, och insåg att den nog inte var död, utan snarare låg i dvala, och nu hade jag rotat fram den av misstag. Jag la den på rotklumpen till en av växterna jag dragit upp, och satte ner hela klumpen i det lilla vatten som fanns kvar i dammen efter att jag plockat upp det mesta av stenarna och gruset däri. Sen lät jag ödlan ligga lite på kanten med huvudet ovanför och kroppen i vattnet.

Nån timme senare var den borta, så jag hoppas att den har tagit skydd igen. Förmodligen var det en skogsödla, och den är fridlyst liksom alla andra grod- och kräldjur i Sverige, även om den inte är hotad. Därför får man varken döda den eller skada den. Såatteh, jag hoppas att jag inte har gjort det. Rotklumpen får nog vara ifred till sommaren nu i alla fall, ifall stackarn överlevt trots allt.

Nå. Efter allt slit så blev det snyggare under spirean och mer ris att lägga på majbrasan, men inga kantstenar nedgrävda och en hög stenar och grus indränkta i illaluktande dammslam som inte blev tvättade. Fast kaffe i solen på altanen lockade mer, måste jag erkänna.

Just det, jag planterade om några tomater också. Några av dem såg lite hängiga ut efteråt, så jag hoppas jag inte gick alltför hårt åt dem. Jag börjar inse att det inte kommer att finnas plats åt alla plantor, även om jag skulle råka ha ihjäl nån på vägen. Tomatplantor, någon?