#blogg100 inlägg 11

Världen var vit när jag vaknade. Det gör mig inte så mycket. Våren brukar låta vänta på sig, inte sant? Eller vela hit och dit, växla humör, vinka vintern tillbaka för hen var inte riktigt redo.

Nå. Slut på allitererandet nu. Jag förbereder mig för möte på Arbetsförmedlingen. Det vill säga jag spelar World of Warcraft. En datorspelsvärld är förutsägbar, tydlig, den har gränser och struktur. Varje tangent har sin speciella uppgift. Det som ska ske när jag trycker på tangenterna, det sker. Det ger mig lugn.

Så jag plockar lite växter, bryter lite malm. Samlar, sorterar. Få känslan av ett väl utfört arbete och fyllda förråd. Väl utrustad för både vårsol och vårsnö.