#blogg100 inlägg 9

Stora tunga regndroppar, men inte så kallt i luften. Det vädret mötte mig i Falun när jag klev av tåget. Första vårdagen sägs det, och i Stockholm hade det snöat i morse. Vårdagjämning och nu blir dagen längre än natten.

Och mitt humör sjönk nästan ner i botten nu på kvällskvisten. Antar att det är reaktion på input overload efter helgen, med mässa, butiksknallande, filmtittande, socialiserande, god mat i mängd, packa och resa. Alltid lika kul och avslappnat och värdefullt att få umgås med lillbrorsan och hans tjej förstås. Bara lite omställning att komma hem till vardagen. Plus att få pussa ungar och prata med dem, minus att, tja, det är vardag.

Mina småplantor är toklånga. De ska nog inte vara så långa. Jag har nog sått för tidigt. Känns ju sådär att hälften kanske blir ogjort. Men jaja. Jag hade kul under tiden, sant.

Använde binder hela helgen. Det är förstås fysiskt obekvämt, men jag insåg att jag är mer psykiskt obekväm utan, och jag ville kunna gå i t-shirt utan att känna mig psykiskt obekväm. För jag hade bestämt mig när jag åkte ner att nu är det Marcus som är ute och reser. Det är Marcus som ska på trädgårdsmässa. Marcus går på herrarnas. Det är lättare att gå på herrarnas om man inte samtidigt går runt med c-hylla. Och. Jag hade bindern. Jag gick på herrarnas på mässan. Bestämde mig innan att jag måste ju göra det. Och det gjorde jag. Alltid nåt.

Nu: World of Warcraft. Och choklad. Och vanlig sport-bh. Online behövs ingen binder, jag har min digitala manskropp där ju.