#blogg100 inlägg 5

Så fort något lanseras med orden ”For Men” brukar produkten i fråga häcklas friskt i både nya och gamla medier. Läppsalva For Men är minsann ingen fjollig glansig mjukgörare för fragila kvinnoläppar utan ett rejält och totalt supermatt skydd mot tuff väderlek på hårda mansläppar. Typ.

Och det är tydligen så man får män att använda kosmetikprodukter. Dels på samma grunder som produkter för kvinnor – skydda och vårda huden, dels genom att framhålla hudvård som att det handlar om nån sorts krig eller extremsport. På samma sätt som kosmetikprodukter för kvinnor handlar om att bli en blomma, ungefär.

Det finns dock en avgörande skillnad. Om en kvinna använder maskulina produkter är hon larvig som försöker förhäva sig, och ska genast tas ner på jorden. Om en man använder feminina produkter är en fjolla som sjunkit för lågt och måste slitas tillbaka upp till representabel nivå. Tryckas ner. Slitas upp. Ner. Upp. Nivåskillnaderna finns där, tro inget annat.

För transpersoner har det ytterligare en aspekt, och det är att de förstärker antingen det kön man tilldelats vid födseln, eller det kön man känner att man har egentligen. Så när jag själv numer väljer kroppsprodukter så är det väldigt viktigt att de antingen är neutrala eller For Men.

Jag har länge haft olika parfymer för olika tider på året, olika sinnesstämningar, olika stilar. Feminina dofter i olika toner. Jag gillar fortfarande parfymerna, men sen jag gick ut med min transidentitet har det blivit väldigt viktigt med maskulina dofter.

Jätteviktigt, faktiskt. Även när det gäller rakning av armhålor. Rakhyvel – For Men. Rakgel – For Men. Är det nån skillnad på att raka armhålan med Gillette Venus och Gilette Body? Nej. Inte det minsta. Det är samma grej, bokstavligen (jag vet för jag har använt Venus också). Det enda som skiljer är färgen på rakhyveln och doften på rakkrämen.

Men min egen maskulinitet är så skör att en enda feminin ton i doftsättningen på de produkter jag använder, en enda feminin nyans på färgen på förpackningen, det styr in mig i gamla tankebanor, omärkligt. Och för mig, som är mycket medveten om att min kroppsform inte alls överensstämmer med rådande manliga ideal, blir det extra viktigt att med alla medel försöka tänka på mig själv som man, för att hitta min kärna, för att göra mig av med de manér och tankegångar som aldrig varit mina men som jag anammat för att jag har trott att jag har varit kvinna.

Jag till och med rakar mig i ansiktet ibland. Dels för att öva (det kan ju vara lite knepigt), dels för att ett slätt ansikte blir liiite mer maskulint än ett fjunigt. Inte så att det märks nåt särskilt för andra kanske, men för mig själv betyder det nåt. Och så doftar jag maskulint.

När jag är klar med transitionen, det vill säga har påbörjat hormonbehandling och gjort operationer, då hoppas jag att jag kan våga experimentera med genus på kosmetik igen. Då när jag kan känna mig säkrare i min egen manlighet.

För den där etiketten For Men, den handlar just om göra konsumenten trygg med sitt val. På gott och ont.