Idag är en sån där dag då jag fan inte tål nånting annat än mina egna tankar. Men dåligt humör till trots har jag ändå fått saker gjorda. Och solen har skinit även om det har varit ganska kallt.

Först (eller ja, efter att jag käkat frukost, spelat World of Warcraft och druckit massa kaffe) planterade jag om hälften av tomatplantorna. På påsen står det nämligen att de ska planteras om ”så snart plantorna kan hanteras” och enligt av mina trädgårdsbiblar, Trädgårdsåret* av Berit Haggren, ska de ha ”fått sina första karaktäristiska blad”. Så jag provar väl både och för att se vad som funkar bäst. Såvida det nu inte är vilket som.

*Den här boken tycks inte längre finnas i handeln. Synd, för den är jättefin. Fotad och stylad av Micke Persson och Agnetha Wendel, med ett upplägg som följer årstider och vad som passar bra att göra vid varje tidpunkt.

I lådan med lajvsaker, alltså sånt som möjligen skulle kunna platsa på ett fantasylajv med mer generösa krav på utrustning, hittade jag ett par mer högkvalitativa tingestar, en handsmidd örtsax och en liten handsmidd kniv. Jag är osäker på när och var jag har köpt dem, men åtminstone en borde vara införskaffad på Leksands Medeltidsmarknad, och kniven tycks vara från Stengården. De har liknande saxar den jag har, fast min är liksom slankare än den de har på sin bild. Om man tittar noga ser man att ett av saxbladen på min sax är märkta med bokstäver. Möjligen THAN men jag är inte säker. Nån som har nån aning?

HURSOMHELST så använde jag saxen till att klippa av pelargonsticklingar på rätt ställe inför plantering. Gick fint, trots att ena bladet är lite böjt så det inte sluter helt tätt. Sticklingarna är av mammas rosenpelargoner, som i sin tur kommer från min framlidna farmors rosenpelargon. De har stått i vatten ett par veckor och ett par tre av sticklingarna hade fått rötter när jag plockade upp dem idag.

Nu brukar det ju i vanlig ordning vara lite olika bud när det gäller sticklingar. Ibland ska de sättas i vatten och få rötter, ibland är dessa rötter endast vattenrötter och ingenting värda i jord, ibland ska det användas plastpåsar som provisoriskt växthus, ibland ska man inte alls använda plastpåsar för då ruttnar sticklingarna. Och så vidare.

Därför konsulterade jag sajten Allt om pelargoner innan jag satte igång, för säkerhets skull. Varför just den? Jo, för den verkade ha lite koll.

Utifrån råden jag fann där klippte jag sålunda av sticklingarna under andra bladparet där det var möjligt, tog bort de understa bladen och stack ner i såjord såpass att de stod stadigt, inte mer. Sen tryckte jag till jorden lite försiktigt runtom. Nån hamnade djupare ner än andra, och en fick ta med sig sina vattenrötter. Jag märkte ut den. Ska bli intressant att se om den utvecklas annorlunda. Förmodligen inte. Den här sajten var av meningen plastpåse = stor sannolikhet för ruttning, så jag skippade det. Nu får sticklingarna stå i planteringslådan med odlingslampan.