Jag älskar anteckningsböcker. Jag har fullt av dem. Att slå upp en ny, ofläckad bok och ta pennan i handen, vända upp ett slätt, oskrivet blad, och sen… inte komma på nåt att skriva. Eller börja så prydligt och fint, för att efter några rader urarta i rena läkaranteckningarna.

Nu brukar jag dedikera olika anteckningsböcker olika saker, som idéer, berättelser/noveller/bitar ur min framtida fantasyroman, planering inför jul, och så vidare. Därför är också många av dem endast halvskrivna. Det tar liksom emot att börja på nåt nytt mitt i en av planeringsböckerna bara för att den för romanskrivande tagit slut. Och så vidare.

Och så är det förstås så att jag nuförtiden mest skriver på dator. Min stationära PC, först och främst. Sen en apseg minilaptop införskaffad för åratal sen som inte duger till så mycket annat än att skriva på, och nätsurfa via wi-fi ifall man orkar vänta på att sidorna ska ladda klart.  Surfplattan, som jag helst inte skriver mer än typ Twitter-inlägg på eftersom tangentbordet inte riktigt har samma avstånd och förhållande mellan tangenterna som ett fysiskt. Och mobilen där jag har appar för anteckningar.

Så när jag köpte Dragon Age Inqusition, Collector’s Edition, och fick en snygg anteckningsbok med läderpärmar på, då visste jag inte alls vad jag skulle göra med den. Ha den i bokhyllan, visst, men pärmarna är så mjuka så den liksom säckar ihop. Och att skriva i den… ja alltså, har man en anteckningsbok med Inquisition-märke på framsidan så fattar man ju att den måste ägnas åt stora ting.

Häromdagen kom jag på det. I den ska jag anteckna mina frösådder och planteringar, när jag sådde, när plantorna kom upp, när jag planterade om dem, och så vidare. Och med blyerts och sudd, med så prydlig handstil jag kunnat kompromissa fram med min avoga hand, har jag nu gjort mina första anteckningar. Gött.