Lol wut tänker du, vem fan behöver en guide för att packa? Jo det ska jag tala om för dig. Såna som jag, personer med eller utan npf (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, till exempel adhd) som har svårt med överblick, planering och vad som egentligen är rimligt. Jag avskyr packstress och har lärt mig att jag inte kommer undan, men också hur jag ska göra för att minimera den.

Så här gör jag.

Några dagar innan

Tvätta

Helst allt. Jag får i alla fall inget ordentligt grepp om vad jag vill respektive behöver ha med mig flera dagar innan avresa, så det är lika bra att allt är tvättat och klart.

Skriv en lista

Här använder jag Google Keep. Det funkar också med Evernote, Trello eller annan app där man kan använda checklistor. Med checklista menar jag en punktlista med i- och urkryssbara rutor. Självklart går det utmärkt med papper och penna. Huvudsaken är att det går att stryka det man packat och ändå går att se vad man kryssat för eller strukit över.

Jag skriver ner allt. Inte ”toalettartiklar”, inte ”underkläder”, inte ”mobil och grejer” utan

• Tandborste
• Tandkräm
• Strumpor
• T-shirts
• Kallingar
• Mobil + laddare
• Läppsalva
• Deo
• Balsam

Ibland skriver jag också ner definition, antal och liknande. Till exempel ”3 par lumpenstrumpor” om jag nu ska ha aktiviteter som kräver just lumpenstrumpor vid tre tillfällen. Jag skriver också ner tidningar, anteckningsblock och liknande som kanske inte är livsviktigt men som jag vet att jag kommer att vilja ha med mig.

Dagen innan

Inte packa

Det blir bara halvgjort och innebär att jag måste lägga lika mycket energi en gång till på att packa klart på avresedagen. För även med listor och avprickade grejer så märker jag hur det ligger kvar grejer och skräpar i cacheminnet eftersom jag inte är helt klar.

Det finns förstås undantag. Om jag ska åka så hemult tidigt att det inte är försvarbart att kliva upp ytterligare två timmar tidigare, då får jag så lov att packa det mesta dagen innan.

Välja väska

Väskan är faktiskt rätt bra att leta rätt på dagen innan. Det är så mycket svårare att packa om man saknar väska.

Om jag bara ska iväg en helg tar jag en lite mindre bag med handtag och axelrem att packa kläder och grejer i. Ska ungarna med, eller om jag ska vara borta längre eller ha med mig massa ytterkläder, tar jag den större bagen. Fördelen med bagar är att de är mjuka och går att knöla in lite hursomhelst i bilar och på tåg och bussar. Nackdelen är att de inte har hjul så de går att dra, och är heller inte alltid jättesköna att bära.

Sen har jag alltid en ryggsäck. Ibland klarar jag mig med bara ryggsäck. I ryggsäcken packar jag allt som jag behöver under själv resan, som glasögon, plånbok, surfplatta, tidningar, Läkerol, mössa och liknande. Inklusive andra saker som jag verkligen verkligen inte vill bli av med. Det är nämligen svårare att glömma ryggsäcken man haft på sätet bredvid sig än stora väskan på bagagehyllan tre meter bort.

Avresedagen

Avsätt tid

Packa tar tid. Så jag försöker kliva upp tidigare, ta ledigt från jobbet, be nån annan lämna ungarna på dagis och skola. Det är väldigt skönt att kunna ta en balja kaffe och lira lite World of Warcraft när jag är klar, innan jag måste stressa iväg till fortskaffningsmedlet för tillfället. Då hinner jag också komma ihåg om det är något jag har glömt.

Rada upp

Det här gör jag inte alltid, men har märkt att det gör mig lugnare. Jag lägger helt enkelt ut alla saker på sängen eller nåt annat bra ställe med god överblick, sorterat i högar. Visst, jag kan slänga ner grejerna i väskan allt eftersom, men  jag upplever att jag har bättre kontroll när jag först ser allt.

Det är också nu jag räknar vad jag behöver. Ska jag vara borta fyra nätter så packar jag ner fyra par kalsonger, fyra par strumpor, och så ett par av varje i reserv. Fyra t-shirts, men inte extra byxor för herregud Myhran, fyra dagar måste du väl klara av utan att lorta ner brallorna? (Svaret är nej, men orka släpa på extrabyxor…).

Här kommer också det finurliga med att packa samma dag – jag behöver inte glömma tandborsten. Annars är ju det en klassiker, att packa precis allting förutom tandborsten, men glömma tandborsten eftersom man använder den samma dag.

Packa ner

Packlistan prickas av vartefter grejerna packas ner. Om jag ska få plats med mycket så rullar jag ihop kläderna efter jag vikt dem för att pressa ut så mycket luft som möjligt (gammalt militärknep). Jag använder reseförpackningar till duschtvål, hudkräm och annat om det är möjligt. Visst, det är lite balligt* att fylla på men definitivt värt det.

Sen funderar jag en gång till på om jag verkligen behöver en extra huvtröja, både bärbar dator och surfplatta, en halvlitersflaska med vatten istället för 25 centiliters, och så vidare. En del (läs: jag) känner trygghet i att ha reservgrejer för ditten och datten, andra (läs: undertecknad) blir så jävla förbannade av att släpa på tunga väskor bland alla idioter på tunnelbanan i Stockholm att det inte är värt det. (Det här är ett damn you if you do, damn you if you don’t-problem som jag försöker lösa med mantrat ”det går att köpa på plats, det går att köpa på plats”).

Till sist…

Njut av resan

När jag väl sitter på tåget brukar stressen och ångesten släppa. Det är som om hjärnan bara ”okej, fine, du drog iväg utan att lyssna på mina farhågor, nu skiter jag i det här, du får klara dig själv”. Och, tja. Det brukar jag väl också göra. Oftast.

*Balligt = härjedalska för besvärligt/krångligt. Ô ballä = att krångla med, hålla på med (på ett sätt som innebär att man sölar ner sig, misslyckas eller på annat vis gör tillvaron oangenäm).