Sjätte delen av sommarlåtsförklaringen inleds med den riktiga tungviktaren i sammanhanget.

Monica Zetterlund – Sakta vi gå genom stan, Att angöra en brygga, Bedårande sommarvals, Gröna små äpplen

Svensk jazzhimmels fixstjärna var hon, Monica, och även om jag själv mest minns henne göra rösterna till Vera, Ellen och Cecilia i de animerade snuttarna om prepositioner i Fem myror är fler än fyra elefanter, samt som smart och röststark midsommarfirare i Hasse&Tages film Att angöra en brygga, så går det inte att genomleva en sommar utan hennes ljuvliga stämma i lurarna.

Sången Att angöra en brygga är så feministisk att ”inte ALLA män”-männen förmodligen inte ens fattar att det är satir, medan Bedårande sommarvals nästan är lite politikerretorisk. Gröna små äpplen går att tolka så att det handlar om en hustru som lever rövarliv om nätterna och en äkta make som gång efter annan ställer upp, väntar, tar hand om fastän han helst av allt vill fly. Efter att ha sett filmen Monica Z, som förstås är en fiktionsfilm baserad på hennes liv och inte en dokumentär med hundra procent sanningshalt, så lutar det tyvärr åt den tolkningen rent logiskt.

Men det håller jag mig för god för. Det ÄR kärlek att ha en livskamrat som förstår att en kan funka på lite olika vis, att en inte alltid är anpassad för det samhälle som finns runtomkring oss, att en kan älska sina barn och sin äkta hälft mer än nånting annat på jorden och ändå behöva få pauser ibland, att en kan behöva akut krissamtal mitt på eftermiddagen trots att den andra jobbar. Det kanske rentav finns en Röda små vinbär nånstans som beskriver det hela ur den andras synvinkel?

Måns Zelmerlöw – Children of the sun

Till vardags lyssnar jag på annat än just Måns Zelmerlöw, men Heroes var asbra, och den här låten kändes jättesomrig.

Niklas Strömstedt – Om

En liten egopepp, och kärleksförklaring på samma gång. Stor igenkänning på ”leende spegel med brister och fel” samt ”gudarna gav mig en underlig själ som har svårt att ta för sig ibland”.

Nobuo Uematso – Swing de chocobo

I alla Final Fantasy-spel finns de stora gula chocobofåglarna med som riddjur, och de har en egen melodi som man kör chocobo-race till. I Final Fantasy X var den lite swingigare än vanligt, och här är den framförd av en hel symfoniorkester. Älskar!

Nordman – Laglöst land, I midsommartid, I lågornas sken, Strömkarlen

Lite härlig nordsvensk vispop med nyckelharpor och folkloretema och en hes sångare iförd lusetröja, läderbrallor och bockskägg. Yummie. Killinggänget gjorde en hysteriskt rolig musikvideoparodi på Laglöst land, en video av slaget can never be unseen.

Olle Adolphson – Det gåtfulla folket

Lite ”på min tid då lekte vi minsann med kottar i skogen!”-varning på den här, men barn oavsett tid har ändå en förmåga att skapa egna världar. Jag menar, ge ungar en vattenslang och en sandhög så har de att göra ett helt sommarlov (eller hur lillbrorsan? Sommaren 1990, stor grushög efter att huset byggts ut, och det skapades bäckar och sjöar och vattenfall av hjärtans lust).

One More Time – Highland

Denises soffa igen. ”Highlaaand!” ropade alla när det var dags att välja låt. Skotska gröna trädlösa vidder blandade med svensk sommarnatt. Magiskt.

Patrik Isaksson – Hos dig är jag underbar

Kanske inte toksomrig, men en trallig dänga med en och annan tänkvärdhet. Ta bara det här med hur han ger creds oavsett resultat; ”har du kraft att ge dig av – eller mod att stanna kvar”.

Paul Rein – Stop (Give it up)

Också en låt från Från och med 13 år-bandet. ”‘Stop, give it up’, sjunger Paul Rein, men ge inte upp! Med Föreningsbanken kan du nå dina mål” sa Ulf Elfwing som om han coachat nån unge ifärd med att sparka boll på spånskivemålet i Lilla Sportspegel-studion.

Lena Wisborg – Idas sommarvisa

Snälla rara. Ingen sommar utan Idas sommarvisa. Duuh.