#blogg100 inlägg 82

Konferenser alltså. De kan vara fulla med intetsägande finord, malplacerade säljare och okonstruktiv inspiration. Eller så kan de ha ett program fullmatat med konkreta tips, säljare som faktiskt är intresserade av att agera med sina potentiella kunder och värdefulla råd.

BBCON 2016 tillhörde förstås den senare kategorin, eftersom jag så genomtänkt placerade den positivt laddade meningen sist där i inledningen. Jag tycker inte om att berömma för sakens skull, eller att kritisera om det inte känns konstruktivt, så det jag skriver idag är helt och hållet sant (även om hela sanningen kanske inte kommer fram).

Fokus under dagen var att tjäna pengar på sitt bloggande. Men eftersom just självs pengatjänandet är beroende av mer komplicerade saker än ”här är ett bord som jag har byggt, köp det” så handlade det förstås mycket om entreprenörskap. Värdet av att bygga en relation med sina läsare och följare. Att vara ärlig och öppen. Att utveckla, nischa och vårda sitt eget varumärke och inte minst att kunna värdera det i pengar.

Mycket är förstås sånt som företagscoacher brukar lyfta fram när de går igenom affärsidéer med blivande företagare (själv har jag fått mycket hjälp av min mamma som arbetat med småföretagande i många år, och av min pappa som kan det här med revision). Det betyder inte att det inte är värt att upprepas.

Ta bara grundaren av Better Bloggers, Linda Hörnfeldt. Jag har köpt hennes webbkurs om att maxa sin blogg, och även om jag hade kunnat ta reda på det jag lärt mig där i andra kanaler, gratis, så har det varit värt för mig att få en destillerad version av samlade kunskaper, och verktyg att själv jobba med på egen hand.

Att kunna ta betalt, inte för att det nödvändigtvis är en produkt som inte går att få tag i nån annanstans, utan för att jag har paketerat det på ett sätt som passar just dig.

Egot fick en boost också. Jag bloggar ju rätt spretigt, lite odling här, lite hästar där, kaoshantering rätt vad det är, och så plötsligt handlar det om att cykla trettio mil på nio veckor…? Samtidigt har jag ju mig själv som minsta gemensamma nämnare. Allt jag gör färgas av mitt intresse för datorspel, min förkärlek för hårdrock, min svarta klädstil, och så vidare. Där har jag nåt att bygga på.

Att lyfta andra bloggare var också en grej som återkom, och det är ju diplomatiskt uttryckt ett utvecklingsområde för min del. Såatteh, here goes:

Lugn och fin – soloprenörskap, att vara introvert och högkänslig, ekologisk hudvård, veganmat, digitalaverktyg i en kanonblandning. Bloggaren heter Louise Stigell och jag läste hennes texter första gången i speltidningen Level där hon var krönikör.

Beatrice Amundsson – Vi växte upp i samma lilla by (Hede, Härjedalen) och åkte längdskidor för Hede SK under grundskoletiden. Långt senare såg jag henne på tv, och kollade upp hennes blogg, och…tja, jag fastnade. För trots att hon skriver om Ironmantävlingar, triatlonträning, och annat dödsjobbigt som jag inte egentligen är intresserad av så finner jag ändå nån sorts skruvad tillfredsställelse i att läsa hennes personliga texter om träning, tävling och jobbet som personlig tränare och allt annat hon är.

Discordia – Åsa Roos, spelutvecklare av både digitala och, i brist på bättre ord, fysiska spel skriver vassa texter om spelutveckling och spelkultur och de problem dessa branscher dras med vad gäller kön och genus. Efter många år i den svenska spelbranschen jobbar hon nu för mitt favvoföretag Bioware, som ligger bakom Mass Effect och Dragon Age.

Fler tips kommer framöver. Tills dess, spana in ”Bloggar jag följer” här in högerkant.

Hursomhaver. Mycket att fundera kring är det. Och det ska jag jädrar i min lilla låda göra. Hur ska jag använda alla mina kanaler? Och en kanske viktigare fråga, NÄR ska jag börja använda dem…? Youtube och Twitch är så tomma att jag väl riskerar avstängning på grund av obefintligt innehåll snart. Snapchat glöms bort. Path vet jag inte ens nån som använder så ska jag verkligen ha kvar det?

Nå. Nu är det snart dags att se filmen Warcraft. Har inte mötts av nån enad hyllningskör, men vafasiken. Det är film om mitt andra hem, det vill säga Azeroth. Jag lär ju inte bli helt besviken.