Så har jag skaffat mig sommarjobb! Precis som i vintras, då jag jobbade helger som städare av turiststugor och -lägenheter så är det ett för mig helt otippat jobb som ändå är fullkomligt logiskt. Jag ska dela ut morgontidningar. Arbetstid: Efter spöktimmen fram till gryningen. Ungefär.

Det känns bra. Också nu efter första övningspasset. Ordning och reda. Fasta arbetstider. Listor följa och appar att använda sig av. Slippa gå upp tidigt på morgonen, ingen stress när jag kommer hem, ingen stress när jag ska iväg.

Det är åtminstone känslan jag har just nu. Jag kom hem imorse, käkade, öh, frukost? Och gick sen och la mig när mirtazapinet började gå ut i blodomloppet. Jag kunde ha sovit tills jag vaknade självmant, utan väckarklocka, men hade ett läkarbesök att ta mig till just idag. Men det funkade det också. Och nu kan jag softa med middagen, slipper tänka på att komma i säng i tid (eftersom jag är nattuggla av naturen och helt enkelt tar vakentiden då istället)  utan kan lugnt dona med mitt när ungarna har lagt sig, hinna rollspela klart i World of Warcraft, fixa lite med bloggen eller plugga eller vad jag nu vill göra, och sen åka iväg till jobbet.

Mm, jag har en bra känsla i magen nu. Det jag hade oroat mig mest för var nog att inte få så mycket ljus, men hejsan hoppsan, jag bor väl i Sverige och det är väl sommar. Det är halvmörkt när jag drar, och solen började gå upp nån timme efter att arbetspasset började. Och på eftermiddagen är det sol länge. Det där med 8-17-jobb visste jag ju att jag inte var skapt för. Kanske nattjobb är grejen? Skulle det funka även på vinterhalvåret? Kan man jobba natt som hovslagare?

Frågorna hopar sig. Och ändå sa läkaren att jag verkade må bättre, vara lugnare. Det har han rätt i. Hos psykoterapeuten får jag den ena insikten efter den andra om vad jag behöver jobba med för att fungera och må bra, något som i sig kan vara jobbigt att inse, men det betyder ju också att det är lättare att veta vartåt jag ska styra kosan.